Tillbaka till framtiden?

Om gig-arbete och uppluckrade gränser i det nya arbetslivet

För inte så länge sedan var allt arbete hemarbete. Man jobbade på gården, med odling, djurskötsel och hantverk. Det fanns inga fasta arbetstider eller lokaler som enbart var anpassade för arbete. Man jobbade när det behöves, ofta dygnets alla vakna timmar. Årstider, dagsljus, och arbetsuppgifter styrde arbetstiden. Sedan kom industrialisering och folk flyttade till städerna och dess fabriker. Här delades arbete och fritid upp, både i tid och rum. Man fick arbetstid, som var skild från den tid man var ledig. Man fick en arbetsplats, som var skild från den plats där man bodde.

Jobbet i fickan

Nu befinner vi oss så i en post-industriell tid, där mycket av fabriksarbetet bytts ut mot informationsintensivt arbete och tjänstearbete. Många har för all del fortfarande jobb där man går till jobbet, jobbar, och går hem. Sjukvård, skola och omsorg är sådana arbeten, de flesta serviceyrken också. Men många av de högkvalificerade tjänstemanna-yrkena var redan innan pandemin arbeten där gränsen mellan jobb och fritid mer och mer höll på att suddas ut. Med ny teknik har man jobbet med sig i fickan, dygnet runt. Man är alltid tillgänglig för jobb. Forskaren Melissa Gregg kallar detta ”prescence bleed”, vilket beskriver hur närvaron när man är ledig ofta sipprar iväg till jobb. (Den som inte kollat mejl på sin fritid, räck upp en hand!)

Tid är inte längre antingen arbetstid eller fritid, utan kan alltid vara både och.

Maria Norbäck

Så kom då pandemin våren 2020. Sveriges kontorsjobbare gick hem från kontoren, och vande sig vid att jobba hemifrån. Nu visar det sig också att det svenska nyföretagandet skjutit i höjden under pandemin. Det startas fler företag än på mycket länge, rapporterar myndigheten för Tillväxtanalys. Framför allt handlar det om en-persons-företagare med efterfrågade kompetenser som vill kapitalisera på sin efterfrågade kunskap, och som alltså blir giggare i den växande gig-ekonomin.

Känsla av frihet

Det verkar alltså finnas en växande andel kontorsjobbare som inte tänker gå tillbaka till kontoren, eller till en tillsvidare-anställning, utan som – i varje fall ur vissa aspekter – går tillbaka till hur arbete organiserades i en för-industriell tid. För dessa gig-jobbare finns ingen självklar uppdelning mellan arbete och fritid, eller mellan arbetsplats och hem. Här får istället arbetsuppgifter, deadlines, och tillgång till arbete styra när och hur giggaren jobbar. Det som lockar är ett arbetsliv där man själv kan bestämma när, var, och hur man vill jobba. Personer som jobbar på detta sätt, som jag intervjuat, säger att den här upplevda känslan av frihet är en av de saker som lockar. En annan vanlig anledning till varför man väljer att bli giggare är att man vill har mer fritid att ägna sig åt andra saker än jobb på.

Det paradoxala med detta ”tillbaka till framtiden”-jobbande är att trots att man ofta valt giggandet för att få mer fritid, så gör den här jobb-formen framför allt att arbete och fritid blandas ihop. Eller som en frilansskribent uttryckte det: ”Man är alltid ledig och aldrig ledig på samma gång”. Hemmet har återigen blivit arbetsplats. Tid är inte längre antingen arbetstid eller fritid, utan kan alltid vara både och. Cirkeln är sluten, vi är tillbaka i framtiden.

Källor:

Tillväxtanalys

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *