Vad säger plasten längs Sveriges kuster om våra konsumtionsmönster?

Den här texten publicerades först i Konsumtionsrapporten 2018. Hela rapporten finns tillgänglig att ladda ner här.

I det här inlägget skriver Therese Karlsson, doktorand vid institutionen för marina vetenskaper, om vår plastanvändning. Studier visar att mängden tillförda plastförpackningar i Sverige har ökat med 13 procent under fyra år. Återvinningsgraden har ökat men den hinner inte ikapp den ökande plastanvändningen. Dessutom visar inventeringar av plastskräp längs med Sveriges kuster att 70 procent av plasten bara använts en gång. Kort sagt: Vår plastanvändning är inte hållbar.

Globalt sett kan våra höga konsumtionsnivåer av material och energi länkas till flera negativa trender som blir alltmer märkbara i miljön. Vi ser en sinande färskvattentillgång, överfiske, minskad biologisk artrikedom, ökade koldioxidutsläpp och ökade temperaturer (Ripple, m.fl., 2017). Många av de här effekterna är dock svåra att relatera till, medan plastskräp delvis är synligt och ibland tydligt länkade till vår egen konsumtion. Redan på 70-talet började seglare och forskare uppmärksamma att plast spreds med havsströmmarna och varna för framtida konsekvenser (Heyerdahl, 1971). För några år sedan fick det här mer uppmärksamhet när en forskare, Charles Moore, berättade om all den plast han och hans kollegor såg ute på Stilla havet, där den hade ackumulerats på grund av havsströmmarna (Moore, 2011).

Det är med andra ord tydligt att mängden material och energi som konsumeras behöver minska, och sättet som vi konsumerar på behöver förändras.

Av de mer än 8 miljoner ton plast som varje år beräknas hamna i haven (Jambeck m.fl. 2015), är det dock bara en fraktion som stannar på ytan (Koelmanns 2017). Genom experiment och modelleringar kan vi se att en stor del av plasten som hamnar i haven antingen har hög densitet och sjunker tidigt eller täcks av biofilm (kluster av mikroorganismer) och andra organismer som fäster sig på plasten vilket gör att plasten sjunker efter en tid i vattnet. Det vi mäter i ytvattnet är därför kanske mindre än 1 procent av den totala mängden plastskräp som finns i haven (Sherrington, 2016; Koelmans, m.fl., 2017). Mycket fastnar även längs med stränderna (Karlsson, m.fl., 2018) och västkustens stränder visar en tydlig ansamling av plastskräp som transporterats med strömmar från både lokala och långväga källor. På vissa av de mer exponerade bohuslänska öarna täcks stränderna av små plastfragment under 5 mm, så kallad mikroplast (Figur 1). Mikroplast kan vara små plastbitar som avsiktligt tillverkats i den storleken för olika applikationer såsom rengöringsmedel och smink, eller så kan de skapas genom fragmentering från större plastprodukter både under användning och i miljön. Modelleringar visar även att den plast som transporteras vidare från våra kuster via havsströmmar kan transporteras ända upp till Arktis (Van Sebille, m.fl., 2015, Lachmann, m.fl., 2017), där mängden skräp längs med havsbotten har setts öka (Tekman, m.fl., 2017). Plastskräp kan därför ses som ett globalt problem som transporteras över territorialgränser, även om många av lösningarna kräver lokala insatser.

Figur 1. Närbilder av sammansättningen av ”strandsanden” längs med vissa av de mer exponerade bohuslänska öarna visar att stränderna är täckta av små, ofta fragmenterade mikroplaster.

Det är med andra ord tydligt att mängden material och energi som konsumeras behöver minska, och sättet som vi konsumerar på behöver förändras. Utöver det behöver vi förstå problemet mer i detalj för att kunna skapa en hållbar framtid. Det här gäller även plast eftersom plast också skapar många positiva möjligheter, som ökad matsäkerhet, minskade transportutsläpp och en förbättrad sjukvård (Andrady och Neal, 2009). En större förståelse för olika sorters plast och deras effekter på miljö och hälsa kan underlätta en prioritering av framtida åtgärder. I det här kapitlet kommer vi därför att diskutera hur plast påverkar både hälsa och miljö. Vi kommer även att se närmare på vilken slags plastskräp som vi hittar längs med Sveriges kuster och hur det kan länkas till vår produktion och konsumtion av plast.

Plast, miljö och hälsa

Bilder med sköldpaddor som får sugrör utdragna ur näsborrarna (Figgener, 2015), döda sjöfåglar som har magarna fulla av plastbitar (Kühn, m.fl., 2015) och valar med magarna fyllda av plastpåsar (The Guardian, 2018) sprids över hela världen och berör ofta betraktaren. Det synliga plastskräpet har dessutom visats medföra ekonomiska skador, framförallt i form av minskad turism (Mouat, 2010). Det har även rapporterats påverka sanitet och hälsa då det kloggar igen avlopps- och dagvattensystem (Njeru, 2006).

Globalt sett rapporteras över 200 djurarter ha ätit plast. Ibland gäller detta det större synliga skräpet men många gånger rör det sig om mindre mikroplaster. Effekterna av mikroplaster är dock än så länge svåra att förutse. Det vi vet är att mindre plastfragment ofta är mer lättillgängliga för ett bredare spann av olika organismer, som kan komma att missta plasten för föda. I vissa fall behöver inte det vara ett problem; många organismer kan hantera partiklar på ett bra sätt och de passerar igenom deras mag- och tarmkanal. Det kan också vara så att olika sorters storlekar, plasttyper, former och koncentrationer har olika effekter och i laboratorieförsök har vissa sorters plastpartiklar, i vissa storlekar associerats med effekter på djur på cellulär-, individ- och populationsnivå (Galloway, m.fl., 2017). De här studierna använder dock ofta högre koncentrationer än de som vanligtvis hittas i miljön och försöken i forskningslabben är förenklingarar av verkligheten. Baserat på den data som finns än så länge är det därför svårt att avgöra vad det här innebär i mer komplexa system (Koelmans, m.fl., 2017). Det vi vet är att vi hittar plast i väldigt många djur världen över.

Att plast hittas i så många djur har också gjort att folk har börjat fråga vad det har för effekt på människors hälsa. För partikeltoxicitet och eventuella effekter på människor så finns det än så länge ganska begränsad data som är specifik för plastpartiklar (Rist, m.fl., 2018). Gällande kemikalier som används i plastprodukter finns det dock ett stort antal vetenskapliga studier som länkar olika sorters kemikalier till negativa effekter på människors hälsa. Flera sorters ftalater används till exempel som mjukgörare i plaster och hittas både i blod och urin från människor. De har visats kunna påverka pubertal utveckling, reproduktiv hälsa och respiration (Hauser och Calafat, 2005). Flamskyddsmedel används också och vissa av dem kan störa sköldkörtelhormonsbalansen medan andra kan verka hormonstörande (Sjödin m.fl., 2013; Meeker m.fl. 2009).

Gällande plast och människors hälsa visar det sig dock att vi utsätts för betydligt mer plast genom vår egen användning av plast och plastkemikalier än genom att konsumera exempelvis musslor med plastpartiklar i sig (Rist, m.fl., 2018). Samma sak gäller kranvatten. Plastfibrer har hittats i kran- och flask-vatten över hela världen och även om det är oroande att plastfibrer är en så pass utspridd förorening, får vi i oss mer fibrer av vår egen plastanvändning, framförallt från kläder, än av fibrer i kranvattnet. Vattenglas som får stå framme har setts ha högre nivåer av plast än kranvatten (Rist, m.fl., 2018).

Kemikalieanvändningen i plast och eventuella effekter på miljö och hälsa är dessutom ofta komplexa att utreda på grund av bristande transparens och otillgänglig data (Groh, m.fl., 2018). En rapport som släpptes nyligen identifierade över 900 kemikalier som troligen associerade med plastförpackningar och ytterligare över 3000 som möjligen associerade. Flera av dessa bedöms som problematiska ur ett hälsoperspektiv och författarna avslutar med att säga att de kemikalier som i studien associeras med störst risker bör utvärderas i mer detalj som potentiella kandidater för substitution, d.v.s. för att se om de i framtiden kan ersättas med andra kemikalier som innebär mindre risk (Groh, m.fl., 2018).

Metoder för att spåra plast

Ett sätt att ta reda på hur plast rör sig på land och vad som läcker ut i miljön är att göra massbalansberäkningar. En utmaning med den sortens beräkningar är bristen på data. Det gör att vissa saker är lättare att beräkna än andra. I IVLs rapport om källor till mikroplast i svenska hav så kunde t.ex. detaljerade beräkningar göras för bildäck, då det finns detaljerad data på hur mycket bildäck slits, medan fragmentering (sönderdelning) av större produkter var svårare att beräkna (Kerstin Magnusson 2017). Den sortens beräkningar är därför bra att komplementera med mätningar i naturen för att se hur väl beräkningarna stämmer med vad som hittas där.

Enligt Håll Sverige Rent kan vi se en ökning av plasten på våra stränder de senaste åren.

För större skräp finns det tydliga riktlinjer för miljöövervakning och liknande undersökningar. (Commission 2010). Större skräp är också oftare lättare att koppla till olika sorters källor då det fortfarande är mer eller mindre intakta och kanske t.o.m. har olika sorters etiketter. För mikroplast är det svårare, dels för att de är mindre men också för att de ofta är mer slitna. För att undersöka olika möjliga källor och spridningsvägar försöker vi därför först förstå vad  det är för slags plast som vi hittar i miljön genom att provta i exempelvis ytvatten. Först sorteras plasten i mikroskop och sedan används olika kemiska metoder för att se vad för slags material partiklarna är uppbyggda av (Hidalgo-Ruz, Gutow et al. 2012, Song, Hong et al. 2015, Renner, Schmidt et al. 2017, Shim, Hong et al. 2017). Vid mätningar i miljön är det viktigt att även ta reda på hur plasten transporteras för att kunna tolka data bättre, men även för att kunna tydliggöra vilken slags data som eventuellt missas i miljömätningarna. Transport av olika sorters partiklar undersöks därför genom experiment och modelleringar.

Mycket sker inom alla dessa områden men flera frågetecken återstår ännu och det är fortfarande ovanligt med data som sammankopplar massbalansberäkningarna, fältresultat och transportmodeller. Men även separat kan dessa metoder ge oss vissa insikter.

Vad hittar vi längs Sveriges kuster?

Större plast

Enligt Håll Sverige Rent kan vi se en ökning av plasten på våra stränder de senaste åren (HSR 2018). I Sverige upplever även tillfrågade personer att nedskräpningen har ökat, framförallt vid återvinningsstationer, längs bilvägar och på gator och torg (HSR 2018). Bland större plast över 5 mm längs med den svenska västkusten visade inventeringar under 2014 att 70 procent av plasten som hittades längs med stränderna bara hade använts en gång (HSR 2014). Mycket av det här är förpackningar. Andra vanliga skräpkategorier i de här storlekarna är plastfragment och cigarettfimpar, samt fiskelinor och rep.

Mikroplast

Likt makroplasten så är en stor del av det vi hittar bland det mindre plastskräpet små fragmenterade plastbitar av olika slag. Många av fragmenten som identifierats flytande i skandinaviska vattendrag består av expanderad polystyren, polypropylen och polyetylen. (Karlsson, m.fl., 2016, Hassellöv, m.fl., 2018) Dessa fragment har låg densitet vilket gör att de flyter i ytvattnet och alla dessa plaster är vanliga i många olika sorters produkter. Polyetylen och polypropylen används t.ex. i schampoflaskor, godispapper och plastkassar, medan polystyren ofta används till skumplast eller frigolit (PlasticsEurope 2014). Alla används ofta i plastförpackningar, som rapporterats som några av de vanligaste produkterna bland större plastskräp som hittas längs med stränderna.

Det går också att se att det är högre antal mikroplaster närmare städer och industrier (Norén, m.fl., 2014, Hassellöv, m.fl., 2018). Kompositionen i mikroplastprover liknar närmast konfetti och den stora variationen mellan partiklar visar på att det finns många olika sorters källor till mikroplast i havet. Utöver fragment av polyeten, polypropylen och polystyren så är några kategorier som ofta återkommer plastpellets, fiber och däckspartiklar.

Plastpellets är millimeterstora plastbitar som används under tillverkningen av plastmaterial, med andra ord plast som ännu inte hunnit bli plastprodukter. Trots det har de hittats på stränder över hela världen sedan 70-talet (Hays och Cormons 1974, Gregory, 1977). Det här är ett globalt problem och även längs med den svenska västkusten hittas pellets ofta (Karlsson, m.fl., 2018).

Att 70 procent av det vi hittar längs med stränder dessutom bara har använts en gång visar att sättet vi använder material på idag inte är hållbart. Dessutom beräknas över 90 procent av plasten i havet sjunka till botten.

Fibrer är främst vanliga i prover av mindre fraktioner av plast (under 300 μm) (Hassellöv, 64 Konsumtionsrapporten 2018 m.fl., 2018) Mängderna fibrer i vattenprover är ofta högre nära reningsverk (Norén, m.fl., 2014, Hassellöv, m.fl., 2018) och fibrer har också observerats vanligt förekommande i luften i städer (Dris, m.fl., 2016). Många av de här fibrerna tros komma från kläder (Browne, m.fl., 2011).

En sorts partiklar som ofta nämns i samband med mikroplast specifikt är däckspartiklar. Flera studier har visat att däckspartiklar hamnar i miljön som ett resultat av slitage mot vägen under körning (Wik och Dave, 2009; Magnusson, m.fl., 2017; Celeiro, m.fl., 2018, Hassellöv, m.fl., 2018). I massbalansberäkningar hamnar den sortens partiklar ofta i topp, vilket delvis kan förklaras med att de är lättare att beräkna än vissa andra källor (Magnusson m.fl., 2017), som istället kan vara underskattade.

Vad säger plasten längs stränderna om våra konsumtionsmönster?

Många osäkerheter kring källor och framtida effekter av plast i havet kvarstår, men de plastfragment som vi hittar flytande med strömmarna i ytvattnet, som sjunkit ner i sedimentet eller som samlas in längs med stränder längs med Sveriges kuster, kanske kan ge oss en möjlighet till att reflektera över hur plasten i havet relaterar till våra nuvarande konsumtionsmönster.

Mängderna och den stora spridningen av plast i miljön visar att vi behöver arbeta mer med vad som händer med materialet efter användning. Att 70 procent av det vi hittar längs med stränder dessutom bara har använts en gång visar att sättet vi använder material på idag inte är hållbart. Dessutom beräknas över 90 procent av plasten i havet sjunka till botten. Detta visar inte bara att den plast vi ser bara är en liten del av den som finns där, utan också att, trots att strandstädningar kan hjälpa lokala områden, krävs mer preventiv strategi närmare källan.

Ökningen av plastskräp längs med stränderna sammanfaller med en allt ökande mängd ”to-go” konsumtion som ofta är beroende av engångsmaterial.

Då en stor andel av det vi hittar är fragment är det viktigt att komma ihåg att även om effekterna ofta kan vara länkade till olika storlekar så hör lösningarna ofta ihop med det större skräpet. Transporten in och ut från våra stränder visar oss dessutom att i havet hänger allt ihop och att nedskräpning och föroreningar i havet är globala problem som vi behöver arbeta med både lokalt och globalt.

Förpackningar och engångsplast

Att plastförpackningar som bara använts en gång hittas så ofta i miljön och att sophantering har blivit ett allt växande problem har fått forskare och entreprenörer världen över att börja tänka att detta kanske främst är ett designproblem. Att tillverka en produkt som bara används en kort stund, en gång, och sedan kastas iväg, av ett material som kommer att finnas kvar väldigt länge är inte synonymt med en hållbar produktion och konsumtion. Att Collins engelska ordbok utnämnde single-use (engångsanvändning) till årets ord är ganska talande för nuvarande konsumtionsmönster, men visar även att det förs en livlig debatt kring ämnet (Collins Dictionary, 2018).

Ökningen av plastskräp längs med stränderna sammanfaller med en allt ökande mängd ”to-go” konsumtion som ofta är beroende av engångsmaterial. Enligt Håll Sverige Rent kan mycket av skräpet kopplas till just den sortens konsumtion (HSR, 2018). Plastförpackningarnas vara eller inte vara har diskuterats länge och en attitydundersökning på 90-talet visade att 67 procent av de tillfrågade tyckte att det var ett bra eller mycket bra förslag att förbjuda plastflaskor och aluminiumburkar(SOM, 2018). Det skedde dock inte utan istället har mängderna plastförpackningar ökat. Av hushållsplast består 39 procent av plastflödena i Sverige av förpackningar (SMED, 2018). Enligt statistik från SCB har mängden tillförd förpackningsplast i Sverige per år, exkluderat PET flaskor, ökat från 192 kton 2012 till 216 kton 2017 (Figur 2). Även materialåtervinningen har ökat under den tidsperioden vilket delvis kan kopplas till ett utökat producentansvar (Naturvårdsverket, 2016). Av PET-flaskor har mängden också ökat, medan den procentuella materialåtervinningen minskat något (Figur 3). Totalt innebär det en ökning av mängden plastförpackningar (inkluderat PET) med 13 procent under fyra år. Som en del i arbetet kring cirkulär ekonomi publicerades i början av 2018 Europakommissionens nya plaststrategi, där en stor del av fokusen var just utökad materialåtervinning. Men som kan ses i graferna nedan så krävs det trots en ökad återvinningsgrad även en minskning av den totala materialanvändningen då enbart återvinning inte hinner ikapp den ökande plastanvändningen.

Figur 2. Ton tillförda plastförpackningar (exkl. PET) i Sverige jämfört med ton materialåtervunna plastförpackningar under åren 2012-2017. Baserat på data från SCB.

Figur 3 Ton tillförda PET-flaskor i Sverige jämfört med ton materialåtervunna PET-flaskor under åren 2012-2017.
Baserat på data från SCB.

Det är därför positivt att det även sker ett arbete med att minska onödig plastkonsumtion och i maj la Europakomissionen fram ett förslag att förbjuda vissa engångsartiklar i plast till 2021 och att EU-stater ska återvinna 90 procent av plastflaskorna till 2025. Europaparlamentet stöttade förslaget att bland annat engångsbestick, tops och sugrör av plast ska förbjudas till 2021. De stöttade dessutom ett förbud av en omdebatterad plast som kallas för oxonedbrytbara plast, samt vissa användningar av frigolit (European Parliament News 2018). Globalt sett syns en tydlig trend mot utveckling och implementering av fler regler och policys utformade för att minska användningen av engångsplast, Enligt UNEP har de initiativ som trätt ikraft ökat från två per år vid 2014 till 17 per år 2017 (UNEP, 2018). I utformandet av strategier avsedda för att minska plastanvändningen är det dock viktigt att inte enbart byta ut produkter till andra material. Att ersätta med andra material är inte en självklar förbättring. Biobaserade och bionedbrytbara plaster presenteras ofta som ett alternativ. Men biobaserade plaster är fortfarande plaster, så det är enbart en möjlig lösning för att undvika användningen av fossila bränslen. Bionedbrytbara plaster är oftast endast nedbrytbara I industrikomposter och vissa sorter, exempelvis oxonedbrytbara plaster, har kritiserats för att eventuellt bara vara delvis nedbrytbara vilket kan resultera i att de istället formar mikroplaster (Kershaw m.fl 2015). Om plasten ersätts med glas så kräver det ofta mer energi, den effekten kan dock reduceras om glaset återvinns (Poupart, A. 2017). Ersätts plasten istället med papper så kan det ge högre atmosfäriska utsläpp (Lewis et al 2010). Genomgående så innebär dock återanvändbara produkter ofta lägre utsläpp än engångsmaterial. En viktig del är därmed en minskning av materialanvändningen överlag.

Vi behöver därför röra oss bort från onödiga engångsartiklar överhuvudtaget. Det innebär t.ex. att använda färre sugrör, förpackningar och engångsmuggar. För att åstadkomma en minskning av engångsartiklar så kommer företag att spela en viktig roll, då en stor del av omställningen kommer vara beroende av en förändrad design som istället för att skapa produkter som är utformade för engångsanvändande uppmuntrar till återanvändning och återvinning (Neufeld, m.fl., 2016, Kaza, Yao m.fl., 2018, Landon-Lane, 2018). Som konsumenter kan det innebära att vi behöver röra oss ifrån ”to-go” kulturen, eller se till att vi använder återanvändbara behållare. Som konsument är det dock ofta svårt att göra aktiva val gällande plastkonsumtion då plast används till så mycket. Ännu svårare blir det att som konsument aktivt välja vilka sorters plast som används även om det i vissa fall går att se genom att det är uppmärkt. Det finns nämligen inga krav på att plastprodukter ska märkas upp och även om plasttypen är uppmärkt så har konsumenter inga möjligheter att få veta vilka kemikalier som använts i produkten eller var de kommer ifrån (Halden, 2010).

Cigarettfimpar

Att mycket av skräpet fortfarande är cigarettfimpar indikerar att nedskräpning delvis fortfarande är en attitydfråga. SCBs medborgarundersökning visade vanliga anledningar till varför folk skräpar ner. Enligt de tillfrågade var det att för att det inte finns någon papperskorg eller att den var full (57 procent), eller att skräpet är komposterbart/att de tolkar det som komposterbart (41 procent) eller att det inte räknas som skräp (22 procent) (HSR 2018). Det visar på vikten av tydlig information kring hur skräpet ska hanteras och bra infrastruktur med strategiskt utplacerade soptunnor.

Plastpellets

För att förstå varför plastpellets är så vanliga längs med Västkusten kartlade jag tillsammans med en interdisciplinär forskargrupp utsläppen i ett fallstudieområde vid Stenungsund. Det vi såg var att miljontals pellets läcker ut från en fabrik varje år på grund av kontinuerliga spill under transport, lagring och lastning. Vi kunde också se att många av dessa pellets fastnade längs med stränder och öar i området. De plastbitarna som inte fastnar i området kan istället transporteras långt och den här sortens utsläpp kan därför komma att påverka både lokalt och över större distanser. Vi såg även att de kontinuerliga spillen fortgått trots att det finns nationella lagar och internationella överenskommelser som borde förhindrat det, men att de lagarna inte har implementerats fullt ut (Karlsson, m.fl., 2018). Nya preventiva åtgärder börjar implementeras och för att de ska ha full effekt är det viktigt att de tillämpas av alla involverade aktörer och att effekten av olika preventiva åtgärder samt efterlevnad följas upp med tillsyn.

Däckspartiklar

Ett slitage av däck mot vägen under körning är svårt att komma ifrån då det rör sig om en säkerhetsfråga. Att däckspartiklar hamnar i miljön är däremot ytterligare en anledning till varför det är mer hållbart att åka kollektivt. Genom att minska biltrafiken minskar även däckanvändandet. Utöver det finns det flera andra positiva effekter av att minska biltrafiken såsom minskade koldioxidutsläpp, minskad användning av fossila bränslen och minskade luftburna partikelföroreningar.

Cigarettfimpar

Att mycket av skräpet fortfarande är cigarettfimpar indikerar att nedskräpning delvis fortfarande är en attitydfråga. SCBs medborgarundersökning visade vanliga anledningar till varför folk skräpar ner. Enligt de tillfrågade var det att för att det inte finns någon papperskorg eller att den var full (57 procent), eller att skräpet är komposterbart/att de tolkar det som komposterbart (41 procent) eller att det inte räknas som skräp (22 procent) (HSR 2018). Det visar på vikten av tydlig information kring hur skräpet ska hanteras och bra infrastruktur med strategiskt utplacerade soptunnor. Plastpellets För att förstå varför plastpellets är så vanliga längs med Västkusten kartlade jag tillsammans med en interdisciplinär forskargrupp utsläppen i ett fallstudieområde vid Stenungsund. Det vi såg var att miljontals pellets läcker ut från en fabrik varje år på grund av kontinuerliga spill under transport, lagring och lastning. Vi kunde också se att många av dessa pellets fastnade längs med stränder och öar i området. De plastbitarna som inte fastnar i området kan istället transporteras långt och den här sortens utsläpp kan därför komma att påverka både lokalt och över större distanser. Vi såg även att de kontinuerliga spillen fortgått trots att det finns nationella lagar och internationella överenskommelser som borde förhindrat det, men att de lagarna inte har implementerats fullt ut (Karlsson, m.fl., 2018). Nya preventiva åtgärder börjar implementeras och för att de ska ha full effekt är det viktigt att de tillämpas av alla involverade aktörer och att effekten av olika preventiva åtgärder samt efterlevnad följas upp med tillsyn. Däckspartiklar Ett slitage av däck mot vägen under körning är svårt att komma ifrån då det rör sig om en säkerhetsfråga. Att däckspartiklar hamnar i miljön är däremot ytterligare en anledning till varför det är mer hållbart att åka kollektivt. Genom att minska biltrafiken minskar även däckanvändandet. Utöver det finns det flera andra positiva effekter av att minska biltrafiken såsom minskade koldioxidutsläpp, minskad användning av fossila bränslen och minskade luftburna partikelföroreningar.

För att åstadkomma det behöver företag ta ett stort ansvar eftersom det ofta rör sig om ett systematiskt designfel, där produkter tillverkas med begränsad hänsyn till vad som händer efter användande.

Däckspartiklar i miljön har också länkats till konstgräsplaner där gamla bildäcks kan användas som fyllningsgranulat. Konstgräsplaner har dessutom varit omdebatterade från både ett miljö och ett hälsoperspektiv då bildäck ofta innehåller flera hälsoskadliga kemikalier (Celeiro, m.fl., 2018, Perkins, m.fl., 2018), även om halterna ligger under nuvarande gränsvärden. Däckspartiklarna visar dessutom att det inte bara handlar om plast, det handlar om hur vi konsumerar material och energi och att vi behöver utgå från ett helhetsperspektiv. För att undvika läckage av däckspartiklar till miljön behöver vi kanske kombinera olika åtgärder som dagvattenrening, substitution av eventuella skadliga kemikalier och minskad biltrafik. En minskad biltrafik skulle, utöver flera andra positiva miljöeffekter, även ha som positiv biprodukt att det skulle innebära ett minskat däckslitage och därför även en minskning av däckspartiklar i miljön.

Fibrer

Kläder sprider fibrer omkring sig hela tiden men framförallt när de tvättas. Vissa sorters kläder, såsom fleece, har visats sig avge fler fibrer även om det verkar som om mängderna minskar efter några tvättar (Cesa, m.fl., 2017, Almroth, m.fl., 2018). Att handla second hand, undvika att tvätta kläderna i onödan och att välja material som släpper färre fibrer är några saker som kan minska tillförseln av fibrer. Alla material släpper fibrer och alla material har en miljöeffekt. Problematiken bör därför ses i ett helhetsperspektiv. Från policy sidan vore det bra att undersöka de kemikalier som tillsätts till textilier och begränsa miljö och hälsoskadliga tillsatsämnen, samt att undersöka vilka kläder som släpper färre fibrer. Som konsument går det att undvika att tvätta i onödan och att handla mer second hand. Alla dessa åtgärder skulle dessutom ha flera positiva effekter på miljön. Vidare har olika filter för tvättmaskiner föreslagits och det finns även bollar och påsar som används för att fånga upp fibrerna under tvätten och därmed minska mängden som hamnar i miljön (Almroth, m.fl., 2018).

Slutsats: Plastanvändningen är inte hållbar

Plast är komplext. På vissa sätt är det fantastiskt bra och har möjliggjort stora teknologiska framsteg, underlättat transporter och förbättrat sjukvården. Vår användning av plast idag är dock inte hållbar. Att skapa en mer hållbar plastanvändning handlar till stor del om att konsumera mindre, t.ex. genom att minska mängden onödig engångsplast. För att åstadkomma det behöver företag ta ett stort ansvar eftersom det ofta rör sig om ett systematiskt designfel, där produkter tillverkas med begränsad hänsyn till vad som händer efter användande. Även globala och nationella beslutsorganisationer har en viktig roll i utvecklandet av framtida lagstiftning riktad mot en hållbar material och energianvändning. Som konsument är det viktigt att försöka minska sin egen materialanvändning (d.v.s. inte bara byta ut plast mot annat material utan att eftersträva en generellt minskad användning av onödigt material), att återvinna och att strandstäda. Som konsument går det också att efterfråga lagstiftning för större transparens och ett utökat producentansvar där produkter tillverkas med större hänsyn till eventuella miljö- och hälsoeffekter.

Therese M. Karlsson, doktorand vid Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs univeristet.

 

Referenser

Almroth, B. M., Åström, C., L., Roslund, S., Petersson, H., Johansson, M. och Persson, N.-K. (2018).
“Quantifying shedding of synthetic fibers from textiles; a source of microplastics released into the environment.” Environmental Science and Pollution Research 25(2): 1191-1199.

Andrady, A. L. och Neal, M. A. (2009). “Applications and societal benefits of plastics.” Philosophical
Transactions of the Royal Society B: Biological Sciences 364(1526): 1977-1984.
Browne, M. A., Crump, P., Niven, S. J., Teuten, E., Tonkin, A., Galloway, A. och Thompson, R.
(2011). “Accumulation of microplastic on shorelines woldwide: sources and sinks.” Environmental science & technology 45(21): 9175-9179.

Figgener, C. (2015) https://www.youtube.com/watch?v=4wH878t78bw

Celeiro, M., Dagnac T. och Llompart, M. (2018). “Determination of priority and other hazardous
substances in football fields of synthetic turf by gas chromatography-mass spectrometry: A health and environmental concern.” Chemosphere 195: 201-211.

Cesa, F. S., Turra, A. och Baruque-Ramos J. (2017). “Synthetic fibers as microplastics in the marine
environment: a review from textile perspective with a focus on domestic washings.” Science of the Total Environment 598: 1116-1129.

Collins Dictionary (2018) The Collins word of the year https://www.collinsdictionary.com/woty

Dris, R., Gasperi, J., Saad, M., Mirande, C. och Tassin, B. (2016). “Synthetic fibers in atmospheric
fallout: a source of microplastics in the environment?” Marine pollution bulletin 104(1-2): 290-293.
European Parliament News (2018) Plastic Oceans: MEPs back EU ban on throwaway plastics by 2021. 24-10-2018. Hämtad 08-12-2018. http://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20181018IPR16524/plastic-oceans-meps-back-eu-ban-on-throwaway-plastics-by-2021

Fråne, A., Stenmarck, Å., Sörme, L., Carlsson, A. och Jensen, C. (2012). Kartläggning av plastavfallsströmmar i Sverige. SMED rapport nr 108. Naturvårdsverket http://www.smed.se/avfall/rapporter/rapportserie-smed/2798

Galloway, T. S., Cole, M. och Lewis, C. (2017). “Interactions of microplastic debris throughout the
marine ecosystem.” Nature ecology & evolution 1(5): 0116.

Gregory, M. R. (1977). “Plastic pellets on New Zealand beaches.” Marine Pollution Bulletin 8(4): 82-
84.

Groh, K. J., Backhaus, T., Carney-Almroth, B., Geueke, B., Inostroza, P. A., Lennquist, A., Leslie,H. A., Maffini, M., Slunge D. och Trasande, L. (2018). “Overview of known plastic packaging-associated
chemicals and their hazards.” Science of The Total Environment.

Halden, R. U. (2010). “Plastics and health risks.” Annual review of public health 31: 179-194.
Hassellöv, M., Karlsson, T., Mattsson, K., Magnusson, K., Strand, J., Lenz, R., van Bavel, B. och
Eidsvoll, D. P. (2018). Progress towards monitoring of microlitter in Scandinavian marine environments: State of knowledge and challenges, Nordisk Ministerråd.

Hauser, R. och Calafat, A.(2005). “Phthalates and human health.” Occupational and environmental
medicine 62(11): 806-818.

Hays, H. och Cormons, G. (1974). “Plastic particles found in tern pellets, on coastal beaches and at
factory sites.” Marine Pollution Bulletin 5(3): 44-46.

Heyerdahl, T. (1971). “Atlantic Ocean pollution and biota observed by the ‘Ra’expeditions.” Biological
Conservation 3(3): 164-167.

Hidalgo-Ruz, V., Gutow, L., Thompson, R. C. och Thiel, M. (2012). “Microplastics in the marine
environment: a review of the methods used for identification and quantification.” Environmental science & technology 46(6): 3060-3075.

HSR (2014). Rapport från Kusträddarna om skräpet på den svenska västkusten. Håll Sverige Rent.

HSR (2018). “Skräprapporten 2018 – en rapport från Håll Sverige Rent om nedskräpningen i Sverige.”
Håll Sverige Rent.

Jambeck, J.R., m.fl. (2015), Plastic waste inputs from land into the ocean. Science, 2015. 347(6223): p.
768-771.

Karlsson, T. M., Arneborg, L., Broström, G., Almroth, B. C., Gipperth L., och Hassellöv, M. (2018).
“The unaccountability case of plastic pellet pollution.” Marine pollution bulletin 129(1): 52-60.

Karlsson, T. M., Grahn, H., van Bavel, B. och Geladi, P. (2016). “Hyperspectral imaging and data
analysis for detecting and determining plastic contamination in seawater filtrates.” Journal of Near Infrared Spectroscopy 24(2): 141-149.

Kaza, S., L. C. Yao, P. Bhada-Tata and F. Van Woerden (2018). What A Waste 2.0, Washington, DC:
World Bank.

Kershaw, P.J., Biodegradable Plastics & Marine Litter: Misconceptions, Concerns and Impacts on Marine Environments. 2015: UNEP

Koelmans, A.A., m.fl.., (2017) All is not lost: deriving a top-down mass budget of plastic at sea. Environmental Research Letters12(11): p. 11402

Magnusson, K., Fråne, A., Haikonen, K., Hulten, J., Olshammar, M., Stadmark, J. och Voisin, A.
(2017). Swedish sources and pathways for microplastics to the marine environment a review of existing data. Number C183.

Koelmans, A. A., Besseling, E., Foekema, E. , Kooi, M., Mintenig, S., Ossendorp, B. C., Redondo-
Hasselerharm, P. E., Verschoor, A. Van Wezel A. P. och Scheffer, M. (2017). Risks of plastic debris: unravelling fact, opinion, perception, and belief, ACS Publications.

Koelmans, A. A., Kooi, M., Law, K. L. och van Sebille E. (2017). “All is not lost: deriving a top-down
mass budget of plastic at sea.” Environmental Research Letters 12(11): 114028.

Kühn, S., Rebolledo, E. L. B och van Franeker, J. A. (2015). Deleterious effects of litter on marine life.
Marine anthropogenic litter, Springer: 75-116.

Lachmann, F., Almroth, B. C. , Baumann, H., Broström, G., Corvellec, H., Gipperth, L. , Hassellöv,M. Karlsson, K. och Nilsson, P. (2017). “Marine plastic litter on Small Island Developing States (SIDS):
Impacts and measures.”

Landon-Lane, M. (2018). “Corporate social responsibility in marine plastic debris governance.” Marine
Pollution Bulletin 127: 310-319.

Lewis, H., Verghese, K., and Fitzpatrick, L. (2010) Evaluating the sustainability impacts of packaging: the plastic carry bag dilemma. Packaging Technology and Science: An International Journal. 23(3): p. 145-160.

Meeker, J. D., Sathyanarayana, S., & Swan, S. H. (2009). Phthalates and other additives in plastics:
human exposure and associated health outcomes. Philosophical Transactions of the Royal Society B: Biological Sciences, 364(1526), 2097-2113.

Moore, C. C. (2011). Plastic Ocean: How a Sea Captain’s Chance Discovery Launched a Determined
Quest to Save the Oceans, Penguin.

Mouat, J., Lopez Lozano, R. och Bateson, H. (2010). Economic Impacts of Marine Litter. KIMO.
Neufeld, L., Stassen, F. Sheppard, R. och Gilman T. (2016). The new plastics economy: rethinking the
future of plastics. World Economic Forum.

Njeru, J., 2006. The urban political ecology of plastic bag waste problem in Nairobi, Kenya.
Geoforum 37 (6), 1046–1058.

Norén, F., Norén, K. och Magnusson, K. (2014). Marint mikroskopiskt skräp Undersökning längs
svenska västkusten. Tech. rep.

Ospar Commission (2010). “Guideline for monitoring marine litter on the beaches in the OSPAR
maritime area.” OSPAR Commission, London, 84pp.

Perkins, A. N., Inayat-Hussain, S. H., Deziel, N. C., Johnson, C. H., Ferguson, S. S. Garcia-Milian,
R., Thompson, D. C. och Vasiliou, V. (2018). “Evaluation of Potential Carcinogenicity of Organic Chemicals in Synthetic Turf Crumb Rubber.” Environmental Research.

PlasticsEurope (2014). Plastics – the Facts 2014/2015 An analysis of European plastics production,
demand and waste data. Plastics Europe Brussels.

Renner, G., Schmidt, T. C. och Schram , J. (2017). “Analytical Methodologies for Monitoring Micro
(nano) plastics: Which are Fit for Purpose?” Current Opinion in Environmental Science & Health.

Poupart, A., (2017) Life Cycle Environmental Impact Assessment of Local Wine Production and Consumption in Texas: Using LCA to Inspire Environmental Improvements.

Ripple, W. J., Wolf, C., Newsome, T. M., Galetti, M.,Alamgir, M., Crist, E., Mahmoud, M. I., Laurance
W. F. och s. s. f. c. 15 (2017). “World scientists’ warning to humanity: A second notice.” BioScience
67(12): 1026-1028.

Rist, S., Almroth, B. C., Hartmann N. B. och Karlsson, T. M. (2018). “A critical perspective on early
communications concerning human health aspects of microplastics.” Science of The Total  Environment 626: 720-726.

Sherrington, C. (2016). Plastics in the Marine Environment. Eunomia.

Shim, W. J., Hong S. H., och Eo S. E. (2017). “Identification methods in microplastic analysis: a review.”
Analytical Methods 9(9): 1384-1391.

Sjödin, A., Patterson, D.G. och Bergman, Å., (2003). A review on human exposure to brominated
flame retardants? Particularly polybrominated diphenyl ethers. Environ. Int. 29: 829-839. https://doi.
org/10.1016/S0160-4120(03)00108-9.

SOM, 2018. Göteborgs universitet, SOM-institutet (2018). Den nationella SOM-undersökningens
kumulativa dataset 1986-2016. Svensk Nationell Datatjänst. Version 6.0. https://doi.org/10.5878/003010

Song, Y. K., Hong, S. H., Jang, M., Han, G. M., Rani, M., Lee, J., och Shim W. J. (2015). “A comparison
of microscopic and spectroscopic identification methods for analysis of microplastics in environmental samples.” Marine pollution bulletin 93(1): 202-209.

Tekman, M. B., Krumpen T. och Bergmann, M., (2017). “Marine litter on deep Arctic seafloor continues
to increase and spreads to the North at the HAUSGARTEN observatory.” Deep sea research part I:
oceanographic research papers 120: 88-99.

The Guardian (2018) Whale dies from eating more than 80 plastic bags https://www.theguardian.
com/environment/2018/jun/03/whale-dies-from-eating-more-than-80-plastic-bags

UNEP (2018). “Single-use plastics: A roadmap for sustainability.” UNEP

Van Sebille, E., Wilcox, C., Lebreton, L., Maximenko, N., Hardesty, B. D., Van Franeker, J. A., Eriksen, M., Siegel, D., Galgani, F., och Law, K.L (2015). “A global inventory of small floating plastic debris.”
Environmental Research Letters 10(12): 124006.

Wik, A. and Dave, G. (2009). “Occurrence and effects of tire wear particles in the environment–A
critical review and an initial risk assessment.” Environmental Pollution 157(1): 1-11.

 

 

 

 

 

 

 

 

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *