Utan följare, ingen hjälte – en lektion i ledarskap

För ett tag sedan hade jag ett avslutande moment på masterkursen Management and Leadership med en kollega. Kursen bygger på litteratur, analys och även övningar kring management och ledarskap. Som gruppuppgift fick studenterna själva välja en film för att analysera hur ledarskap presenterades. Tesen bakom övningen är att populärkulturen speglar det vi vet om samtiden, men eftersom de som skapar populärkultur kan använda det fiktiva momentet kan de ta sig mer friheter när det gäller att beskriva vad vi gör och vad som händer. Väldigt ofta blir det till och med bättre och mer nyanserade beskrivningar än om man hade avspeglat samma händelse på andra sätt.

Momentet var en succé på många sätt. Studenterna valde ibland överraskande filmer, som Ocean´s eleven, The Departed, Gökboet med flera. Kursen innehöll även presentationsteknik och presentationerna blev både smarta och underhållande. Snygga powerpoints, koordinerad klädsel, väl inövade presentationer både till hur rummet skulle utnyttjas och vem som skulle säga vad.

Personifierat ledarskap

Också analyserna visade att studenterna noga läst litteraturen och kunde använda den. Hur är det då med ”ledarskap”? Är det något som innehas av en person, något som man kan träna sig till och något som innebär att en person pekar med hela handen och får gruppen med sig? Den personifierade varianten framhölls ofta av studenterna, men kanske mest som en förväntan på att det borde finnas där. Samtidigt visade andra delar av deras analyser på något annat.

Ledarskap görs i ett sammanhang där flera personer deltar i en process där något ska åstadkommas. Kanske är det ett stort projekt med elva väl koordinerade deltagare som ska genomföras (som i Ocean’s eleven), en ordning som behöver ändras (som i Gökboet), eller ett fientligt övertagande som behöver hanteras (The Departed). I stället för personorienterat kan ledarskap här bättre förstås som ett samspel mellan flera, där gruppen kanske ger ledarskapsbefogenheter till en person, men där dessa befogenheter i nästa situation snabbt kan flyttas över till en annan person.

Hjälte och följeslagare i symbios

Möjligen är det så att termen ”ledarskap” är förledande. Vi tror att det ska finnas hos en person. Med den blicken missar vi gärna att se de som finns i personens omgivning. Litteraturen hjälper föga – både populärvetenskaplig, vetenskaplig, och andra mer debatterande studier vill gärna framhålla hjälten som avgörande för att företaget, projektet eller något annat lyckades (misslyckanden vill vi ju sällan läsa om). Men den som tittar noga på The Guardians of the Galaxy, Stand by Me, den indiska filmen Three Idiots eller varför inte en situation från vår egen vardag kommer snart att se att hjälten lever i mycket nära symbios med sina följare. Och hjälteskapet flyttar runt bland deltagarna i gruppen. Utan följare, ingen hjälte. Inte ens i Bond-filmerna.Ulla Eriksson-Zetterquist

Ulla Eriksson-Zetterquist professor i företagsekonomi och föreståndare för Gothenburg Research Institute.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *