Strejk och välfärd

Läs också: Hogwarts och hummer – rapport från Harvard

Att vara gäst vid ett annat lärosäte gör förstås att man slås av skillnaderna mellan olika sätt att arbeta och organisera verksamhet. Den strejk som pågår bland anställda i Harvards matsalar, och som har behandlats i internationell så väl som svensk press, är ett sådant exempel som berättar om både arbetsmarknad, lönelägen och sätt att organisera universitet.

Efter fem månaders överläggning blev det stopp i förhandlingen och när strejken började för några veckor sedan hördes demonstrationstågen väl, där man ropade slagord och slog på trummor. Studenterna lär ha klagat på att ljuden från demonstrationerna störde deras möjligheter att koncentrera sig på studierna. De första dagarna märktes också strejken i form av att det var osäkert om vi skulle få något av den mat som brukar serveras vid seminarierna. (Det kan låta märkligt, men tanken med att servera smörgåsar och chips till seminarierna är både att få lärare, forskare och doktorander att gå dit, men också att ge lite extra till alla de som hjälper till att ordna administrationen kring seminarierna.) Nu några veckor senare fortsätter demonstrationstågen att höras, men maten är återigen på plats. För att hantera att 750 anställda som serverar mat till Harvards studenter och anställda, strejkar för att få högre löner, har man tagit in vikarier och tillfälligt anställda. Den som kan sitt Saltsjöbadsavtal häpnar. När man ändå låter sig förvånas kan man också slås av att denna personalgrupp är anställda av universitetet, och inte av en extern leverantör.

Det finns förstås också externa leverantörer av mat vid Harvard, några av dessa är de numer allt vanligare food trucks. En av dessa anslår sin lönepolicy på själva vagnen:

Texten under bilden lyder: Den 1 augusti höjde vi ingångslönen för fast anställda till 13 dollar i timmen. Vårt mål är att nå 15 dollar i timmen mot slutet av 2018.

Texten under bilden lyder: Den 1 augusti höjde vi ingångslönen för fast anställda till 13 dollar i timmen. Vårt mål är att nå 15 dollar i timmen mot slutet av 2018.

Sådan här lönepolicy gör också att man förstår lite mer av bevekelsegrunderna med att lämna dricks, även om det inte alltid når alla anställda vid restaurangen.

I en debattartikel i New York Times beskrevs frågorna för strejken vid Harvard mer utförligt. Det rör både löner och sjukvårdsförsäkring. Man vill att lönenivån ska höjas från den genomsnittliga 31 193 US dollar per år till 35 000 US dollar per år, med argumentet att man ska få lite stabilitet under året. Dessa personer är nämligen bara anställda under skolårets åtta månader, och har inte lön och inte heller – i vissa fall – sjukförsäkringar under resterande fyra månader. Lärare vid high schools och universitet (lektorer såväl som professorer) har lön under nio månader per år. Resterande tid försörjer de sig på extrajobb (high school-lärare) eller på andra forskningsanslag (universitetsanställda vid Harvard kan få till exempel få olika anslag för sin sommarforskning genom något av lärosätets forskningscentra).

När det kommer till sjukförsäkringen som också är föremål för strejken, är det lite svårare att utläsa hur situationen ser ut. För tillfället betalar anställda 4 000 US dollar per år i försäkringspremier, en summa som Harvards ledning vill öka. Harvard vill också öka kostnaden för varje enskilt läkarbesök, från 15 dollar till 25 dollar för primärvård, och från att vara gratis till att kosta 100 dollar för tester på sjukhus och sjukhusvistelser.

Hur löses då en strejk när ens arbetsinsatser ersätts med tillfälligt anställda? Medias roll här är en del, en annan del är de olika upprop som äger rum. I ett av de mail som kom från Weatherhead-institutets ledning idag ombads vi alla stötta denna grupp arbetstagare. Stödet sker genom att man gör donationer. Syftet beskrivs med följande:  ”Funds go towards workers’ groceries, diapers, utility bills, mortgage payments, rent, car payments, etc.” Strejkkassa är en annan lösning. Men välfärden organiseras olika.

Läs mer:
http://www.nytimes.com/2016/10/24/opinion/struggling-to-serve-at-the-nations-richest-university.html

Ulla Eriksson-Zetterquist färgUlla Eriksson-Zetterquist, professor i företagsekonomi och föreståndare för Gothenburg Research Institute.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *