Sanningen i ett fotografi –Simon Larsson om det koloniala fotografiets många dimensioner

Simon Larsson, forskare vid GRI, har nyligen tilldelats ett stipendium för att genomföra en pilotstudie av historiska fotografier. De fotografier han kommer att studera är bilder som missionärer från Svenska Missionsförbundet tog i Kongo-fristaten och senare Belgiska Kongo.

Vad gestaltar egentligen ett fotografi?
Frågan har länge debatterats inom humaniora och samhällsvetenskap.
Genom att fånga upp motiv från vardagen ger fotografierna ett intryck av att återge det sanna och äkta. Med dagens möjligheter till fotomanipulation är det här något som definitivt går att ifrågasätta. Det finns dock även andra skäl att inta en avvaktande inställning.

När vi tar ett fotografi blir resultatet ett begränsat urval av det som fanns runt omkring oss när vi tog bilden.  Samtidigt kommer detaljer med som vi vanligtvis inte uppfattar eller lägger märke till.
Vad gäller fotografier som ska användas i reklam eller tidningsartiklar väljs motiv, vinklar och ljus för att förmedla ett särskilt budskap.

Förmedlar olika budskap

Ända sedan kameratekniken blev mer allmänt tillgänglig vid slutet av 1800-talet har fotografier använts i olika sammanhang för att förmedla särskilda budskap. Några som tidigt anammade fotografiet i sin propaganda och i sin kommunikation var den kristna väckelserörelsen. Som en i många avseende modern rörelse använde de sig av tryckkonsten för att sprida pamfletter och traktat med det kristna budskapet.

Fotografi från Kongo

Missionskyrkans arkiv/Riksarkivet

Svenska Missionsförbundets (SMF) bildades ur väckelserörelsen i den Svenska Kyrkan. 1878 blev förbundet ett självständig samfund. 
SMF använde sig flitigt av illustrationer och fotografier. De här bilderna reproducerades både i traktat och missionsböcker som såldes för att samla in pengar till missionsarbetet. 

En viktig del inom väckelserörelsen var att sprida det kristna budskapet till människor runtom i världen. När SMF påbörjade sitt arbete i Kongo blev kameran snabbt ett viktigt verktyg för att nå ut. Främst använde man fotografierna för att dokumentera missionsarbetet.  SMF skickade olika bilder till Sverige på dopförrättningar, nybyggda kyrkor, och kongolesiska kristna kärnfamiljer.
De här bilderna publicerades i förbundets svenska tidskrifter och böcker. Det var ett sätt att visa på framgångar för de som finansierade missionen genom kollekten i missionshusen.

För att understryka behov av förändring

Fotografierna från Kongo gestaltade också lokala kongolesiska samhällen och traditioner. De skildrade initieringsriter, lokala hövdingar och kungar tillsammans med deras hustrur, rituella experter och olika föremål.  Bilderna togs för att missionärerna hade ett etnografiskt intresse för det lokala samhället. De användes  dock också i publikationer för att visa på kontraster till västerländska kristna ideal och understryka behovet av förändring.

Senare var fotografiet något som väckte nyfikenhet

Innan fotografiet blev allmänt känt i Kongo var det något som väckte det stor uppståndelse hos lokalbefolkningen. De första människorna som såg fotografier hemma hos missionärer berättade att missionärerna hade döda personer på sina väggar – och det var en av sakerna som skapade ryktet att missionärerna dödade och åt människor. Senare var fotografiet något som väckte nyfikenhet och blev ett sätt att börja prata med lokalbefolkningen i byarna.

Genom att närmare studera missionsfotografierna kan vi få större kunskap om hur fotografier använts historiskt som en del i att kommunicera olika budskap. På det sättet kan bilderna bli en utgångspunkt för att diskutera olika aspekter av mötet mellan de svenska missionärerna och människorna i Kongo. Det finns också goda möjligheter att reflektera över vilken kunskap som fotografiet kan förmedla, men då tillsammans med det historiska material vi har om i vilket sammanhang bilderna togs. 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *