Så skapas ojämställdhet – exempel från forskning

Sorteras kvinnor verkligen bort i rekryteringsprocesser bara för att de är kvinnor? Och värderas kvinnor systematiskt lägre i olika sammanhang? Ibland kan det i debatten om jämställdhet låta som om frågan är öppen för tyckande. Men varför tycka när det finns gott om forsking som visar att det faktiskt är så här. Här kommer några exempel.

1. Manliga lärare värderas högre

Det här kanske är mitt favoritexempel eftersom det ligger så nära mig själv i min roll som lärare på ett universitet. Det har visat sig att manliga lärare systematiskt får bättre omdömen på utvärderingar av både män och kvinnor[1]. En första tanke kan ju vara att: Jaha, det är väl för att de är bättre. Men tack vare den tekniska utvecklingen och det ökade utbudet av onlinekurser har det varit möjligt att kartlägga just könsaspekten i bedömningarna. Studier har genomförts där samma lärare har fått posera som antingen man eller kvinna för olika studentgrupper. Om läraren utgav sig för att vara man så resulterade det i mer positiva omdömen, än då samma person utgav sig för att vara kvinna. Andra studier har visat att det är främst manliga studenter som värderar kvinnliga lärare lägre än manliga.

2. Manliga studenter överskattas

En studie från University of Washington där över 1 700 studenter ombads identifiera de bästa studenterna i klassen visade att manliga studenters förmåga systematiskt överskattades medan kvinnliga studenters förmåga underskattas. Precis som i nästa exempel var det framförallt män som uppvisade en traditionell könsbias i sin bedömning.

3. Att uppfattas som kompetent och framgångsrik kommer till ett högt pris om du är kvinna

I ett norskt experiment fick två grupper läsa en berättelse om en karriärist. I den ena gruppens berättelse var personen en kvinna – Hanna Berg Jacobsen, i den andra gruppen var det en man – Hans Berg Jacobsen. Deltagarna i de olika grupperna fick sedan i uppgift att bedöma de båda personerna. Konsekvent fick Hans bättre omdömen än Hanna. Detta gällde både kvinnor och män, men särskilt män gjorde stora skillnader på de båda personerna. Till exempel uppgav 75 procent av männen att de gillade Hans, men bara 24 procent gillade Hanna. 75 procent av männen uppgav att de ville samarbeta med Hans, men bara 36 procent av männen ville samarbeta med Hanna. I ett liknande experiment i USA ställdes frågan om deltagarna kunde tänka sig att gå ut och ta en öl med mannen respektive kvinnan och resultatet följde samma mönster. Det här visar att om kvinnor vill bli uppfattade som framgångsrika och som bra entreprenörer så kommer det ofta till priset av en negativ uppfattning av deras person. En kvinnlig karriärist och entreprenör kan uppfattas som kompetent, men de flesta vill inte ha dem i sin närhet. (http://www.tankesmienagenda.no/wp-content/uploads/Tankesmien-Agenda-Rapport-Menn-som-ikke-liker-karrierekvinner.pdf)

4. Jennifers meriter värderas lägre än Johns, trots att de är identiska

I en studie i USA undersöktes om kön spelade roll vid rekrytering av nya forskare. En påhittad ansökan till en tjänst som ”lab manager” skickades ut i två versioner med den enda skillnaden att den sökande i den ena presenterades som John och i den andra som Jennifer. Ansökningarna skickades till 127 professorer (63 fick John, 64 fick Jennifer) som ombads att bedöma den sökandes kompetens, anställningsbarhet, vilken lön som kunde vara rimlig och vilket mentorskap som den sökande borde få. Resultatet var att både manliga och kvinnliga professorer bedömde John som mer kompetent och att han förtjänade högre lön och mer mentorskap än Jennifer. (http://www.pnas.org/content/pnas/109/41/16474.full.pdf)

5. Fler kvinnor i symfoniorkestrar – om alla spelar upp bakom en skärm

Trots att många kvinnor sökte till symfoniorkestrar var det länge så att väldigt få togs ut. Någon slogs av tanken att det kunde ha att göra med förställningar om kön. Sedan 1980-talet har därför fler och fler symfoniorkestrar tillämpat så kallade blinda uttagningar där de sökande spelar upp bakom en skärm. Sedan dess har andelen kvinnor stigit dramatiskt. Det finns dessutom förfiningar i metoden där man även försöker ta bort ljuden från fotstegen när den sökande kliver upp på scen – ljudet från klackar eller lågskor och hur tunga stegen är kan avslöja om det är en man eller kvinna.

6. Kvinnor måste våga ta plats (men kommer att straffas om de gör det)

Flera studier visar att kvinnor som förhandlar och ställer krav tenderar att straffas socialt och i högre grad än män uppfattas som otrevliga och jobbiga. Att kvinnor är mer måna än män om att framstå som positiva och mindre villiga att lägga fram motargument i en förhandlingssituation ter sig i det här ljuset som en rationell hållning.

Bonus: Diana och prins Charles som exempel på den relativa underordningen

Hanne Haavind (1985) talar om den relativa underordningen för att benämna hur kvinnor och män i parförhållanden med varandra inordnar sig i den övergripande samhällsordningen av mannen som hierarkiskt överordnad norm och kvinnan som underordnad avvikare. För att upprätthålla mannens manlighet och kvinnans kvinnlighet måste kvinnan vara lite klädsamt mindre än mannen i olika avseenden, till exempel lägre lön, en mindre framgångsrik karriär, mindre bil och mindre kroppsstorlek. Kvinnan får gärna vara välutbildad och ha ett välbetalt arbete förutsatt att hon konsekvent befinner sig ett pinnhål lägre än mannen hon lever med. Vad han gör avgör därmed vad hon kan göra. Och hur lång hon kan vara. På gruppnivå är ju män längre än kvinnor men i parförhållanden överskrider längdskillnaden mellan kvinnor och män den som gäller på gruppnivå. Det verkar alltså som att vi rättar in oss i genussystemet när vi ingår ett förhållande med någon från det motsatta könet. Prins Charles och prinsessan Diana var båda 178 centimeter långa men på officiella fotografier från det brittiska hovet framställdes Diana genomgående som mycket kortare än Charles.

Foto: Creative Commons (CC BY 2.0) https://www.flickr.com/photos/hansthijs/4567983758

Foto: Creative Commons (CC BY-SA 2.0), Flickranvändare John Flannery, https://www.flickr.com/photos/drphotomoto/6834131435

På de officiella bilderna verkar det ha varit viktigt för hovet att rätta in deras förhållande i just detta genussystem. För att uppnå detta får Diana sitta, luta sig eller ha dålig hållning så att hon framstår som kortare.

På andra bilder framgår tydligt att de är jämnlånga. Som nedan på bilden från ett besök hos Ronald och Nancy Reagan i Vita huset.

[1] Arbuckle & Williams, 2003; Boring m.fl., 2016; Karlsson och Lundberg, 2012; MacNell m.fl., 2015

Nanna Gillberg, forskare vid Gothenburg Research Institute. Hennes bok Jag har aldrig märkt att kön har haft någon betydelse, kom ut 2018.

 

 

 

Läs också

Så blir organisationer jämställda

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

4 thoughts on “Så skapas ojämställdhet – exempel från forskning

  1. Intressant läsning. Jag undrar dock fortfarande hur ojämställdhet egentligen skapas och hur man ska hantera det?

    • Empirisk forskning blir vad syftet med forskningen är.

      Empirisk forskning är i bästa fall på väg till att likna något som är nära logikens sanningar utan att för den skull vara i närheten.

      Jag tycker principiellt att det är bortkastad tid till att göra studier på människor av skälet att studier på människor är empirisk till sin art och är av det skälet bara en för stunden sanning där däremot logiken är en sanning för alltid.

      Det finns så många parametrar som man inte tar med i den empiriska forskning som gör det svårt att dra några trovärdiga slutsatser från de fakta man har tillhanda.

      Går det att tolka något som lider brist på parametrar.

      Uppenbarligen så tycker forskarna det för att det är det som dagens forskning riktar in sig på med att använda sig av emperin som i bästa fall kan ge en någon form av sannolikhet .

      När det gäller själva artikeln så vill jag påpeka att man kan skapa ojämställdhet på andra sätt via etnicitet , eller att vara udda eller vara en tyst och tillbakadragen person, tillintetsägande så det finns fler.

      Jag säger inte att det är fel det som Nanna skrivit utan högst rimligt att tro på av skälet att jag sett det i mitt eget liv och med det slutit mig till att det borde vara allmängiltigt i alla vrårer i världen.

      Jag extrapolerade min egen livserfarenhet till övriga delar av samhället.

      Det kan för vissa vara bra att få empiriska faktaunderlag för att de skall förstå saker så att de slutar med att leva i förnekelsen med att tro att kvinnan behandlas lika när det fortfarande existerar ojämlikheter.

      Men av skälet att rubriken var skriven som att det var ett konstaterat faktum att det är så här som ojämställdhet skapas ” Så skapas ojämställdhet” så kunde andra få iden av att det enbart var på detta sätt när det trots allt empiriskt finns fler sätt.

      Jag håller alltså med artikeln förutom det att rubriken var skriven som att det var det enda sättet som ojämställdhet skapas på vilket jag inte håller med om av skälet att det är ett logiskt uttalande som söker stöd i empiriska premisser och det går inte att använda sig av empirisk fakta till att hävda en logisk tes/påstående.

      Annars så tycker jag att det var ett mycket bra initativ till att ha undersökt hur det förhåller sig med dessa premisser som artikeln behandlas utifrån inom den vetenskapliga världen en värld som jag högaktar .

      Så tack för det Nanna Gillberg och om jag behöver en referens , så skall jag använda dig.

      Lennart Englund Vetenskapsteoretiker och filosof

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *