Så mycket mat slänger vi – vad kan vi göra åt det?

Den här texten publicerades först i Konsumtionsrapporten 2016. Konsumtionsrapporten är en rapportserie om den privata konsumtionen i Sverige och ges varje år ut av Centrum för konsumtionsvetenskap vid Gothenburg Research Institute.

 

Matsvinnet, alltså mat som hade kunnat ätas men ändå hamnar i soptunnan, utgör omkring hälften av allt matavfall i Sverige. Ur hållbarhetssynpunkt är det ett enormt problem. Och det är hushållen som slänger mest ätlig mat. Om detta, varför det ser ut så här och vad vi kan göra åt det skriver Karin Östergren och Anne Norman från RISE – Research Institutes of Sweden.

FAO (the Food and Agriculture Organisation of the United Nations) har uppskattat att cirka en tredjedel av de livsmedel som är tänkta att konsumeras av människan slängs varje år (FAO, 2011). Inom ramen för de globala hållbarhetmålen har världens ledare förbundit sig att ”till 2030 halvera det globala matsvinnet per person i butik- och konsumentledet, och minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även förlusterna efter skörd” (UNDP i Sverige, 2016). För att kunna uppnå detta krävs kunskap på många områden och att forskare, beslutsfattare och näring arbetar tillsammans.

Oavsett beräkningsmetod är man överens om att den största andelen av matavfallet i höginkomstländer kommer från hushållen och sammantaget beräknas det totala matsvinnet utgöra nära hälften av matavfallet.

Vad är matsvinn och hur mycket slänger vi?

En utmaning i att uppskatta och följa upp mängden matsvinn är att definitionen av matsvinn varierar. Den mat som initialt producerats för mänsklig konsumtion men sedan kasserats eller inte konsumerats av människan brukar beskrivas som matsvinn (Aschemann-Witzel et al, 2015). I Sverige har matsvinn formulerats något annorlunda; de livsmedel som slängs men som hade kunnat ätas om det hade hanterats på annat sätt (Naturvårdsverket, 2014). Matavfall består av både matsvinn och ej ätbara delar, såsom tepåsar, skal och rester från frukt och grönsaker samt äggskal etc. (Naturvårdsverket, 2016a). Matavfall är med andra ord det som slängs i sophinken, d.v.s. både det som hade kunnat förhindras och det oundvikliga matavfallet såsom skal och ben (figur 1).

Figur 1. Förhållandet mellan matavfall och matsvinn

Matsvinn och matavfall innefattar också flytande livsmedel, d.v.s. mat och dryck som hälls ut i avloppet. De mängder på matsvinn och matavfall som finns är fortfarande osäkra på grund av att olika definitioner har använts vid mätningar och att olika mätmetoder har använts. Rekommendation för hur man ska kvantifiera matsvinn och matavfall har nyligen tagits fram på global nivå i samverkan mellan en rad aktörer i livsmedelskedjan, internationella organ och forskarsamhället (WRI 2016). Sveriges matavfall utmed hela livsmedelskedjan, inklusive dryck, beräknas till nära 1,3 miljoner ton per år, vilket motsvarar ca 135kg/person (slutkonsument cirka 100kg/ person), se figur 2. I denna siffra ingår oundvikligt matavfall, d.v.s. ej ätbara delar. Den mängd av matavfallet som används eller vidareförädlas till exempelvis foder ingår inte i den svenska siffran. Mätt i klimatavtryck motsvarar det CO2-utsläppet från 1,4 miljoner personbilar, d.v.s. drygt 30 procent av alla personbilar i Sverige (Naturvårdsverket, 2016b). Kilmatavtrycket och dess påverkan på miljön ökar utmed hela livsmedelskedjan, allteftersom maten förädlas och tranporteras, maten får en allt större ”ryggsäck”. Förluster utmed livsmedelskedjan orsakas till största del av ineffektivitet, det kan vara dålig logistik, tekniska begränsningar, otillräckliga kunskaper etc. Dessutom, ett livsmedel som inte hanteras varsamt, t.ex. utsätts för stötar, eller för hög temperatur, får en sämre kvalitet och risk finns att de kastas i förtid i hushållen. Matsvinnet i hushållen är både stort och har en förhållandevis stor miljöpåverkan genom sin ”ryggsäck”.

Oavsett beräkningsmetod är man överens om att den största andelen av matavfallet i höginkomstländer kommer från hushållen och sammantaget beräknas det totala matsvinnet (mat och dryck) utgöra nära hälften av matavfallet (Naturvårdsverket, 2016a; FUSIONS, 2016, WRAP, 2007), se figur 3. Främst slängs frukt och grönsaker, men även mycket bröd och rester från lagad mat (Naturvårdsverket, 2016a). Av det som slängs via avloppet är närmare 40 procent kaffe/te och 25 procent mejeriprodukter. Det åker också ner en del ris, pasta och flingor i avloppet.

Figur 2. Matavfallet i Sverige 2014. (Naturvårdverket, 2016a)

En annan siffra för att tydliggöra hur stor klimatpåverkan vårt hanterande av mat har är att cirka 20 procent av vår matkonsumtions totala klimatpåverkan är realterat till matavfall (FUSIONS, 2015). Vårt matavfall kostar också pengar genom att dels matavfallet ska hanteras och tranporteras och liksom produktionen och hanteringen av den andel livsmedel som aldrig konsumeras som tänkt (FUSIONS, 2015). Men det ger ekonomiska konsekvenser även för konsumenten, WRAP (The Waste and Resources Action Programme) har satt en prislapp på 480 pund (cirka 5 800 SEK) per hushåll per år i Storbritannien (WRAP, 2007). Sist men inte minst ger vårt matsvinn sociala konsekvenser, stigande priser på livsmedel och brist på livsmedel i vissa regioner. Om en fjärdedel av den mat som slängs hade konsumerats hade det räckt till att mätta 870 miljoner människor, 12 procent av vår nuvarande befolkning (FUSIONS, 2015). Att minska matsvinnet är med andra ord en viktig strategi för att trygga livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, som beräknas till över 9 miljarder människor år 2050.

Figur 3. Konsumtionsrelaterat matavfall i Sverige 2014. (Naturvårdverket, 2016a)

Matsvinn – en aktuell utmaning

Matsvinn är en stor utmaning i modern tid. Utmaningen innefattar belastningen det skapar på miljön, men också dess sociala och ekonomiska konsekvenser. Hållbar matproduktion och hållbar konsumtion är avgörande förbättringsområden i dagens livsmedelsektor. Forskningsområdet är ungt. Först ut i Europa (2007) var WRAP. WRAP arbetar med praktiska lösningar för att förbättra och effektivisera resursutnyttjandet för regeringar, företag och samhällen. Matsvinn hamnade på den globala agendan 2009 delvis genom författaren Tristram Stuart (Stuart, 2009) och intresset för området har ökat sedan dess. Det finns i dag flera genomförda och också pågående insatser för att minska matsvinnet och bättre hantera vårt matavfall. Beslutsfattare, livsmedelskedjor, konsumetföreningar och organisationer genomför kampanjer för att reducera matsvinnet och öka kunskaperna kring området (bl.a. Aschemann-Witzel et al., 2015; FUSIONS, 2013, REFRESH, 2016).

Mer forskningsfokus på matsvinn och konsument

De senaste åren har forskning kommit att öka kring matsvinnsproblematiken. Flertalet projekt och publikationer har inriktats på beräkningar av de stora mängder ätbara livsmedel som slängs eller kasseras utmed hela livsmedelskedjan. Ur ett konsumentperspektiv kan det skilja sig åt varför mat slängs eller väljs bort. Det har visat sig att 15 procent av all färsk och konsumtionsduglig mat slängs innan den kommer till butik för försäljning (Brody, 2008). Delvis slängs produkterna för att de inte lever upp till snäva standarder gällande storlek, vikt, form etc. En del av de livsmedel, grödor och produkter som inte ens kommer till våra livsmedelsbutiker, vilket alltså är fullt ätbara livsmedel, processas förvisso till andra produkter men dessvärre kasseras en del direkt. I butiken kan det också bero på en ovilja från konsumenten att köpa produkter med visuella defekter, produkter som skiljer sig från de standarder som konsumenten är van vid, gällande form, färg eller att det förekommer mindre skador (Parfitt et al., 2010). Dessa produkter skiljer sig däremot inte åt gällande smakupplevelse. I en köpsituation kan inte konsumenten alltid utvärdera produkten t ex smakmässigt utan får förlita sig på det som går att utläsa från enbart utseendet. Konsumenter är därigenom direkt och indirekt ansvariga för en stor del av matsvinnet. Om konsumeter i större utsträckning skulle vara villiga att köpa och konsumera de produkter som t ex har visuella defekter, missfärgningar, ovanlig form eller andra mindre skador (t ex på förpackningarna) skulle det minska matsvinnet. Mjölkprodukter som är nära i bäst- före datum, frukt och grönsaker som har bruna märken eller rotfrukter som har börjat mjukna är andra exempel på livsmedel som skulle kunna konsumeras istället för att slängas. För konsumenten gäller detta inte bara i livsmedelsbutiken, utan också hemma. Man brukar prata om SOF (Sub-optimal food); dvs;

  1. när livsmedel avviker från utseendemässiga standarder såsom vikt, form, färg eller storlek. Frukt- och grönsaksproducenter slänger upp emot 30 procent av sina grödor av estetiska anledningar (WRAP, 2009).
  2. en icke-perfekt förpackning såsom ett buckligt eller sprucket emballage. Den skadade förpackningen signalerar potentiell fara för konsumenten genom att produkten skulle kunna vara kontaminerad och utgöra en hälso- och/eller säkerhetsrisk (White et al., 2016). Detta utan bekostnad på inre produktegenskaper vad gäller produktens kvalitet eller säkerhet (Aschemann-Witzel et al., 2015).
  3. datummärkning, det finns flertalet indikationer på att konsumenter slänger mat hemma eftersom det har passerat bäst- före datum (Newsome et al., 2014; WRAP, 2014a, 2014b). Newsome et al. (2014) visade att 62 procent av konsumenterna föredrar att välja matprodukter med längsta kvarvarande hållbarhetsdatum. Reducerat pris kan få konsumenter att välja de produkter som har kort hållbarharhet (Verghese et al., 2013).

I dag har en del insatser gjorts i livsmedelsbutiker; t ex prissänkningar på produkter med nära bäst-före datum och flertalet butiker säljer frukt och grönt som sallader eller smoothies. Konsumentens inställning till produkter tenderar att variera beroende på vilken typ av defekt det är, det är också skillnad på att befinna sig i en butikssituation och i hemmet (De Hooge et al., 2016). När konsumenter har en produkt och redan har betalt för den föredrar man att använda den framför att slänga den. I experiment har det framkommit att en gurka med konstig form accepteras mer ofta än ett äpple med en brun fläck. I butiksmiljö köpte 25 procent av de tillfrågade en krokig gurka men bara 3 procent ett äpple med brunfärgad fläck (De Hooge et al., 2016). Det är dock en gråzon mellan vad konsumenten slänger, vad som väljs bort respektive hade valts bort om det fanns i butik, hittills finns det inte tillräckligt med undersökningar på området.

Konsumentens medvetenhet och inställning

2015 uppgav 90 procent av alla svenska hushåll att de var medvetna om debatten kring matsvinn och vad problemen innebär, ändå var det bara 19 procent som uppgav att de hade minskat mängden matsvinn som en konsekvens av denna medvetenhet (Kfs, 2015). Siffror från Naturvårdsverket (2015) visade att mer än hälften av svenska hushåll uppger att de hade 5 procent eller mindre i matsvinn. Uppmätta mängder på matavfall och matsvinn jämfört med egenuppskattade mängder är sällan helt korrelerade och det har ett par förklaringar. Det är inte alltid tydligt huruvida siffror baseras på matavfall eller matsvinn, dessutom föreligger det en del svårigheter med att beräkna det ena eller andra. Ett exempel; om en konsument äter en banan och slänger skalet räknas det som matavfall. Om samma konsument två dagar senare slänger en banan som hen tycker blivit för mogen är skalet fortfarande matavfall, men bananen är matsvinn. Det är rimligt att förstå att man som konsument kan ha svårighet att uppge siffror utan felkällor vid egenrapporteringar samt att olika studier har olika definitioner av matsvinn respektive matavfall.

Det pågår en trend åt att konsumera mer färska och kylda produkter snarare än konserverade, inlagda och frysta produkter, vilket gör att andelen produkter med kortare hållbarhetstid ökar

Den yngre och arbetande befolkningen och familjer med barn i skolålder är de grupper som bidrar med mest matsvinn (WRAP, 2007). En större familj har oftast mer matsvinn, och hushåll med högre inkomst har ofta mer avfall från vegetabilier. Familjer som är sämre på att planera har mer svinn. Anledningarna kan man spekulera kring, men har troligen med livsstil och levnadsvanor att göra. Det förekommer socio-demografiska skillnader mellan grupper, men alla konsumentgrupper berörs av matsvinn till viss del. Det som troligen påverkar vår inställning till matsvinn är vår grad av medvetenhet om problemet. En del bryr sig inte om att det är ett problem och därför inte heller benägna att göra något åt det. Det kan finnas en stark ovilja till att äta middagsrester, men också okunskap bland konsumenter kring hur man kan tillaga dem på nytt eller förvara dem på rätt sätt. Det är också rimligt att anta att individuella attityder och inställning till t ex miljö- och hållbarhetsfrågor också påverkar inställningen till matsvinn. Att välja det sub-optimala alternativet eller att äta upp matrester kan uppfattas som ett miljövänligt alternativ.

Trender kan bidra

Det pågår en trend åt att konsumera mer färska och kylda produkter snarare än konserverade, inlagda och frysta produkter, vilket gör att andelen produkter med kortare hållbarhetstid ökar (WRAP, 2007). Även en del ekologiska råvaror har naturligt en kortare hållbarhetstid, för konsumenter kan det bli svårt att veta vilken mat som de bör äta först och vilka livsmedel de kan spara till senare i veckan. Med otillräcklig planering blir det att vissa livsmedel blir dåliga och slängs istället.

Det är också hos vissa en allmän uppfattning att de mer färska produktalternativen är de mer hälsosamma (WRAP, 2007) och därför föredras framför andra alternativ. Kanske en del konsumenter tenderar att testa nya, mer ömtåliga produkter som de inte har lika mycket kunskap om kring tillagning och förvaring eller kanske inte heller tycker om. I dagens familjer är det dessutom vanligt att det tillagas mer än en maträtt hemma, en till barnen och en till de vuxna. Det i sin tur skapar mer potentiella rester, som kan glömmas bort eller som inte går att förvara.

Det finns hittills inte tillräckligt med forskning på om det ger mer eller mindre matsvinn om man som konsument storhandlar en gång i veckan eller handlar färre varor vid flertalet gånger i veckan. Det finns inte heller siffror på om färdiga matkassar och liknande är positivt eller negativt för matsvinnsmängden, troligen kan det vara både och. Att få hem någorlunda avvägda mängder ingredienser och tillhörande recept kan bidra till mindre matrester, men det kan också innebära att konsumenter kommer i kontakt med maträtter som de inte tidigare har ätit och inte heller tycker om. Vissa livsmedelsförpackningar kan inte heller anpassas till ett recept för fyra portioner vilket kan bidra med mer svinn.

Förslag på framtida forskningsområden

Det är svårt att fastställa vad vårt ökade matsvinn verkligen beror på, men en kombination av livsstil och att mat är billigt kan anses rimligt. Distans och okunskap kring hur råvaror odlas, tillverkas och hanteras gör att många har mindre respekt för mat idag än vad människan har haft historiskt sett. Köps det för mycket mat? Handlar konsumenter utan att ha en plan, struntar i att skriva inköpslista och går till butiken utan att egentligen ha kollat av hemma vad som behövs köpas? Hur förvaras maten hemma? Kanske är kyl och/eller frys för varm eller förvaras olika livsmedel på fel ställe så de blir dåliga? Slängs produkter som har passerat bäst-före datum även om man inte smakat eller luktat på produkten? Kan det också vara så att livsmedel värderas olika, att frukt, grönsaker och bröd inte har samma status som andra förhållandevis dyrare livsmedel?

Mer arbete behövs inom området, för att undersöka vilka kommunikationsmetoder som behövs för att öka konsumetförståelsen kring matsvinn samt vad som kan motivera konsumenter att förändra sin inställning och medverka till en mer hållbar hantering av livsmedel. Många lever i dag som om jordens resurser var oändliga, det finns ständigt fräschare och nyare alternativ att konsumera, både i affären och [oftast] i hemmet. Men för att äta hållbart måste konsumenten inte bara fundera över hur den gör, hur han eller hon vill göra utan också förändra sin inställning och sina attityder till sina val. Genom ökad medvetenhet kommer mer förståelse över hur man kan påverka och förändra.

Kanske att man inte ska öppna den nya osten innan den andra är slut eller hälla ut mjölk som gick ut igår utan att smaka på den först. Oavsett hur många informationskampanjer som görs för att motivera konsumenter att sänka temperaturen i kylskåpet och på så vis förlänga produkters hållbarhet, så spelar det ingen roll om datummärkningen ändå är det som styr beteendet. Bröd som har börjat bli torrt och tråkigt, äpple med någon brun fläck, eller en krokig gurka, vad kan de användas till? Att öka kunskapen men också inspirera konsumenter till att använda de råvaror som är på väg att bli dåliga, ibland på nya sätt, det är ett viktigt nästa steg i arbetet. Men det är också ett stort hinder i arbetet då konsumentens vanor och beteende ofta är det som är svåraste och tar längst tid att förändra. Konsumenter bör därför fundera över vad de faktisk aktivt kan ändra, och inte minst vill förändra.

Karin Östergren, professor
Research Institutes of Sweden
Bioscience and materials/Biovetenskap och material
Jordbruk och livsmedel
Senior Forskare

Anne Normann, MSc
Research Institutes of Sweden
Bioscience and materials/Biovetenskap och material
Jordbruk och Livsmedel
Projektledare/ Project manager

 

Referenser

Aschemann-Witzel, J., De Hooge, I. E., Amani, P., Bech-Larsen, T., & Oostindjer, M.
(2015). Consumer-related food waste: Causes and potential for action. Sustainability, 7 (6),
6457-6477. doi:10.3390/su7066457

Brody, A.L., Bugusu, B., Han, J.H., Koelsch Sand, C., McHugh, T.H. (2008). Innovative
food packaging solutions. Journal of Food Science, 73 (8), R107-R116. doi: 10.1111/j.1750-
3841.2008.00933.x.De Hooge, I. E., Oostindjer, M., Aschemann-Witzel, J., Normann, A., Mueller Loose, S. &

De Hooge, I. E., Oostindjer, M., Aschemann-Witzel, J., Normann, A., Mueller Loose, S. &
Lengard Almli, V. (2017) This Apple is Too Ugly for Me! Consumer Preferences for Suboptimal
Food Products in the Supermarket and at Home. Final version published online: 11-OCT-
2016 Full bibliographic details: Food Quality and Preference, 56, pp. 80-92. doi: information:
10.1016/j.foodqual.2016.09.012European Commission (2015). Press release; Closing the loop: Commission adopts ambitious

European Commission (2015). Press release; Closing the loop: Commission adopts ambitious
new Circular Economy Package to boost competitiveness, create jobs and generate sustainable
growth. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-6203_en.htm.

FAO (2011). Gustavsson, J., Cederberg, C., Sonesson, U. Global food losses and food waste
– Extent, causes and prevention. Rome.

FAO (2013). Food wastage footprint – Impacts on natural resources. Summary Report.

FUSIONS (2013). Report on food wase drivers for reducing food waste and barriers and
opportunities. Bologna.

FUSIONS (2015). http://www.eu-fusions.org/index.php/publications/266-establishing-reliable-
data-on-food-waste-and-harmonising-quantification-methods

KfS (2015) Konsumentföreningen Stockholm. Svenska folket om matsvinn – Vad tyckte man
2009/2010, vad tycker man nu 2015. Rapport December 2015.

Naturvårdsverket (2014). Vad görs åt matsvinnet? Data, åtgärder och styrmedel med fokus
på Norden, Storbritannien och Nederländerna. Rapport 6620.

Naturvårdsverket (2015). Minskat matavfall – miljönytta och kostnadsbesparingar. Rapport
6697.

Naturvårdsverket (2016a). Matavfall i Sverige – uppkomst och behandling 2014. Rapport
8765.

Naturvårdsverket (2016b). http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/
Vaxthusgaser-utslapp-fran-inrikes-transporter/

Newsome, R., Balestrini, C. G., Baum, M. D., Corby, J., Fisher, W., Goodburn, K., Labuza,
T. P., Prince, G., Thesmar, H. S. & Yiannas, F. (2014). Applications and perceptions of date
labeling of food. Comprehensive Reviews in Food Science and Food Safety, 13 (4), 745-769.
doi: 10.1111/1541-4337.12086Parfitt, J., Barthel, M. & Macnaughton, S. (2010). Food waste within food supply chains:

Parfitt, J., Barthel, M. & Macnaughton, S. (2010). Food waste within food supply chains:
quantification and potential for change to 2050. Philosophical transactions of the royal society
365:3065-3081.

Statistiska centralbyrån (2015). http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/

Statistiska centralbyrån (2015). http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/
Transporter-och-kommunikationer/Vagtrafik/Fordonsstatistik/10509/10516/390545/

Stuart, T. (2009). Waste: Undercovering the Global Food Scandal. Penguin. ISBN 978-0-14-

UNDP i Sverige (2016). http://www.globalamalen.se/om-globala-malen/

REFRESH (2016) http://eu-refresh.org/results

Verghese, K., Lewis, H., Lockrey, S. & Williams, H. (2013) The role of packaging in minimising
food waste in the supply chain of the future. Prepared for: CHEP Australia.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *