Att studera ålder i ett kritiskt perspektiv

Varför beskrivs det som ett demografiskt problem att människor i Sverige lever allt längre? Varför kallas barn för lillgamla när de för intellektuella resonemang och varför förväntas människor i 30-årsåldern att skaffa jobb, egen bostad och familj? Ålder har fortfarande i liten utsträckning problematiserats inom forskningen. En ny antologi, Kritiska åldersstudier, är tänkt att vara ett steg på vägen till att åtgärda denna brist.

Antologin är resultat av ett samarbete inom forskarnätverket AgeS (Swedish research network on Age), vilket består av 32 forskare från tio svenska lärosäten. Forskarna representerar ett flertal discipliner: sociologi, socialt arbete, pedagogik, etnologi, arbetsvetenskap, statsvetenskap, genusvetenskap och data- och systemvetenskap. Forskarna samlades i nätverket därför att alla fått anledning att problematisera ålder i sina respektive forskningsområden, men då utifrån någon specifik ålderskategorisering som barn, unga eller äldre. I nätverket, och i antologin, har syftet varit att ta ett samlat grepp om forskning med utgångspunkt i ålder, och att göra det utifrån ett kritiskt perspektiv, dvs. att ifrågasätta förgivettaganden om ålder som essentiellt och istället förstå ålder som relationella processer.

Utgångspunkten är att ålder är en organiserande princip, att ålder görs och att ålder är en maktordning.

Kritiska åldersstudier uppmärksammar ålder i ett maktperspektiv och visar hur åldershierarkier och åldersnormer gör att vissa åldrar gynnas. Utgångspunkten är att ålder är en organiserande princip, att ålder görs och att ålder är en maktordning.

Ålder som organiserande princip innebär att ålder ligger till grund för resursfördelning och för organisering av samhälle, organisationer och vardagsliv. Organiseringen av den svenska befolkningen utifrån ålder var t.ex. tidigt ett sätt för staten att få kunskap om befolkningstillväxten och kontroll över befolkningsresurser för krigsmakt, näringsliv och ekonomisk verksamhet. Inom utbildning, arbetsliv och rättsväsen utformas lagar och regler med utgångspunkt i människors åldrar. Det finns regleringar för i vilken ålder vi har rätt till förskola och i vilka åldrar det råder skolplikt, när vi är myndiga och straffmyndiga, när vi får ta körkort, ingå avtal och konsumera alkohol. Det är också intressant att se att i så skilda verksamheter som medier, marknadsföring, boende, sjuk- och hälsovård, kultur- och fritid organiseras människor utifrån ålder. Bebisteater, barnsjukvård, ungdomsmottagning, unga vuxna-avdelning på bibliotek, 55+-boende, mogendans, seniorgympa, äldreboende, alla är de exempel på organisering som utgår enbart från ålder.

Samtidigt är åldersorganiseringen en smula lömsk, eftersom den ofta uppfattas som neutral och objektiv, medan den i själva verket alltid görs i ett sammanhang och har vissa syften och effekter. Den andra utgångspunkten, att ålder görs, uppmärksammar således att ålder är ett resultat av handling. Begreppet ”ålderskodning”, myntat av Clary Krekula, refererar till att vissa handlingar, egenskaper eller ting sammanknippas med specifika åldrar (Krekula 2009). Görandet av ålder är i detta perspektiv en aktiv handling genom vilket både ålderskategorier och ålderskodade subjekt konstrueras; det är produktivt och det upprepar, befäster och skapar. Görandet av ålder är, liksom görande av t.ex. kön, relationellt.

Individer kan, även upp i högre ålder, växla mellan att identifiera sig som ung och som gammal.

Men till skillnad från kön, som utgår från de två positionerna manligt-kvinnligt, är ålder en flytande positionering. Här förhåller vi oss alltid till en skala från yngre till äldre, vilket får två konsekvenser. För det första positionerar vi oss och positioneras på olika sätt, beroende på vilka på skalan vi jämförs med. Individer kan, även upp i högre ålder, växla mellan att identifiera sig som ung och som gammal. För det andra förflyttar vi oss på skalan under livets gång och definieras och omdefinieras kontinuerligt. Temporalitet är således centralt i görande av ålder. Genom att individer förflyttar sig i ett livslopp kommer de vid olika tidpunkter i livet att tolkas och förstå sig själva genom olika ålderskategoriseringar – var och en med sina normer och förväntningar knutna till sig – och ålder kommer vid dessa olika tidpunkter att samspela på olika sätt med andra sociala positioner.

Ålder är en maktordning

Ålder är också en maktordning, vilken är knutet till organiserande och görande på två sätt: dels genom att organisering och görande skapar åldershierarkier och olika förutsättningar för olika åldersgrupper, dels för att organisering och görande av ålder i sig är resultat av komplexa maktrelationer.

Ett uttryck för åldersmaktsordningen är att det finns en ”vuxennorm” som placerar vuxna i arbetsför ålder i centrum. Vuxennormen bygger på egenskaper som ansvarsfullhet, rationalitet, självständighet och oberoende. Den innebär att de som befinner sig någonstans i mitten av åldersskalan gynnas, medan barn tenderar att definieras som not-yets och äldre som has-beens. Ett exempel på hur denna norm uttrycks är när en växande andel äldre i befolkningen beskrivs som ett problem, s.k. demografisk alarmism (Katz 1992). Ett annat exempel är när omsorgsbehovet placeras hos vissa åldersgrupper – barn och gamla –, vilket skapar privilegierade positioner för andra åldersgrupper.

De som befinner sig någonstans i mitten av åldersskalan gynnas, medan barn tenderar att definieras som not-yets och äldre som has-beens.

Normer är också knutna till livslopp. I ett föreställt normalt livslopp handlar det för individen om att agera sin ålder på rätt sätt, ”act your age” (Laz 1998). Timing är centralt och man förväntas vara ”on-time” i motsats till ”off-time” (Elder m.fl. 2003; Halberstam 2005). När det gäller barns livsloppsnormer är stadieteorin inom utvecklingspsykologin en viktig aktör som tillhandahåller en modell för när det är ”normalt” att börja gå, tala tvåordsmeningar, rita huvudfotingar etc.. Det sker också en institutionalisering av livsloppen genom att somliga livsbanor upprätthålls med hjälp av lagar och regler. Ett normalt livslopp innebär att utbildas, börja arbeta, flytta hemifrån, bilda familj, sluta arbeta vid en viss ålder, behöva äldreomsorg etc. Den som inte följer normen kan utsättas för sociala och moraliska sanktioner, som när barn som för intellektuella resonemang kallas för lillgamla, när 30-åringar som varken har jobb eller familj uppmanas att ”stadga sig” eller när äldre som klär sig ungdomligt uppfattas som patetiska. Men människor kan också drabbas ekonomiskt när de inte följer livsloppsnormen. Den som får barn tidigt i livet har t.ex. en lägre inkomst att basera föräldrapenningen på än den som hunnit komma längre i karriären innan barnafödandet. Personer – oftast kvinnor – som går ner i arbetstid för att ta hand om barn eller åldrade anhöriga får en lägre pension.

Vuxennormen visar sig också i språket. Paulo Freire (1972) uppmärksammade det faktum att makten ligger hos den som har rätt att ”benämna” världen. Det är det som avviker från normen som markeras, t.ex. barnläkare, ungdomskultur och äldreboende, medan ”vuxen” inte behöver anges, utan ”läkare”, ”kultur” och ”boende” utan prefix antas vara för vuxna. I antologin används begreppsparet ”markerad/omarkerad ålder” för att diskutera denna språkliga åldersmaktsordning. Den omarkerade kategorin, i det här fallet den vuxne, har just genom sin omärkthet makt och status att namnge andra grupper och tillskriva dem positioner som avvikare. Den framställer sig själv som en neutral utgångspunkt i avsaknad av ålder och framstår i den objektiva positionen ”människa”.

Tid uppfattas ofta som linjär och objektiv, vilket bidrar till att även ålder förstås som naturlig och oproblematisk.

Tid uppfattas ofta kronologiskt, som linjär och objektiv, vilket bidrar till att även ålder förstås som naturlig och oproblematisk. Kritiska åldersstudier utmanar denna förståelse och lyfter betydelsen av att problematisera temporalitet för att kunna synliggöra de processer där ojämlikhet skapas utifrån ålder. Idag diskuterar forskare huruvida det sker en uppluckring av de institutionaliserade livsloppen, vilket leder till förhandlingar, nya gränsdragningar och potentiella generationskonflikter (Kohli 2007, Rosa 2014). Det är en komplex och viktig samhällsfråga till vilken kritiska åldersstudier kan ge ett värdefullt bidrag.

Antologin Kritiska åldersstudier innehåller fjorton kapitel som problematiserar ålder inom olika empiriska fält. Redaktörer är Clary Krekula och Barbro Johansson. Övriga författare är Ann-Kristin Högman, Kerstin Nilsson, Karin Lövgren, Johanna Sjöberg, Veronica Lövgren, Anette Hellman, Cecilia Björck, Satu Heikkinen, Jeanette Sundhall, Janicke Andersson, Lisa Ekstam, Gabriella Nilsson, Anna-Liisa Närvänen, Ann-Marie Markström, Maria Sjölund, Jonny Bergman, Erika Wall, Sheila Zimic och Natalie Davet. Boken kommer ut på Studentlitteratur hösten 2017.

    Barbro Johansson, docent i etnologi, Centrum för konsumtionsvetenskap.

Läs mer om nätverket AgeS här.

Referenser

Elder, Glen H. Jr, Kirkpatrick Johnson Monica & Crosnoe, Robert, 2003: The emergence and development of life course theory. I: Mortimer, Jeylan. T & Shanahan, Michael J. (red.): Handbook of the life course. Springer.

Freire, Paulo, 1972: Pedagogik för förtryckta. Stockholm: Gummessons

Halberstam, Judith, 2005: In a queer time and place. Transgender bodies, subcultural lives. New York University Press.

Katz, Stephen, 1992: Alarmist demography: Power, knowledge, and the elderly population”. Journal of Aging studies 6(3): 203-225

Kohli, Martin, 2007: The institutionalization of the life course: Looking back to look ahead. Research in human development, 4(3–4). S. 253–271.

Krekula, Clary, 2009: Age coding: On age-based practices of distinction, International Journal of Ageing and Later Life, 4(2):7-31. http://www.ep.liu.se/ej/ijal/2009/v4/i2/a2/ijal09v4i1a2.pdf.

Laz, Cheryl, 1998: Act your age. Sociological Forum, 13(1). S. 85−113.

Rosa, Hartmut, 2014: Acceleration, modernitet och identitet. Tre essäer. Göteborg: Daidalos.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *