Impact zero

Våra engelska kollegor är ängsliga nu – nya regler för utvärdering av forskning, REF (Research Excellence Framework), skall komma. En sak de redan vet är att impact är en viktig faktor. Det räcker inte att publicera och undervisa – man måste också bevisa att forskarnas och lärarnas verk påverkar världen.

Jag är glad att vi inte har det i Sverige (än; vi brukar väl imitera Storbritannien så mycket som möjligt). Min impact factor skulle vara zero, noll.

Sådant brukar förklaras med att forskarna bara intresserar sig för konstiga, efemära fenomen som inte är relevanta för resten av samhället, vilket skulle bero på att de sitter i sina elfenbenstorn och inte ser den verkliga världen.

Marknaden är numera en ideologi, nästan en religion. Verkligen? Jag skrev en bok på ett liknande tema 1988.

Kanske. Själv sitter jag på första våningen och ser gatan mycket bra. Däremot blir jag ganska sur praktiskt taget varje morgon när jag öppnar tidningen och ser att någon journalist, eller – inte så ofta – en yngre kollega just har upptäckt något som mina kollegor och jag sa för tio, tjugo eller till och med trettio år sedan. Det går inte så bra för SJ eftersom vinster har privatiserats medan kostnader förblir sociala. Jasså? Det sa vi precis när SJ hade privatiserats. Marknaden är numera en ideologi, nästan en religion. Verkligen? Jag skrev en bok på ett liknande tema 1988.

Är det så att en viss idé måste komma rätt i tiden? Förmodligen, men tack vare World Wide Web kan alla hitta information, till och med vad de gamla grekerna sa på grekiska och hur den första översättningen av Koranen till engelska lät. Skulle det vara så svårt att hitta information gällande ett modernt fenomen?

En annan typisk förklaring är att forskarna inte kan kommunicera sina resultat. Tja… Vår kommunikatör arbetar i full fart men som jag ser det tar de stora medierna bara upp det som de redan vet (om det inte är en helt ny skandal förstås). Inte bara medier: När jag tillsammans med Erik Amnå och Lena Marcusson studerade den otroliga korruptionsskandalen i Göteborg tyckte nästan ingen om vår rapport, eftersom den inte bekräftade deras förutfattade meningar, vilka dem än var. Om rapporten citerades, var det inte delarna om hur det var eller hur det borde vara, utan vad olika kända människor sa om vad. De upptäckta mutorna och tjänstefelen kostade kanske upp till 300 000 kronor, att jämföra med 30 miljoner för fontänen på Avenyn. Helt annan grej, förstås. Hursomhelst avslutade vi med rekommendationen att kommunen bör lyssna på sin revisionsenhet, som fungerade (och fungerar) utmärkt. Noll impact, som man kan se från senare händelser.

När hon presenterade sin avhandling fick hon höra från företagets representanter att hon hade missförstått och feltolkat allt; hennes beskrivning var helt enkelt inte sann.

Men forskarna kanske skriver för svårtillgängligt? För det första, några av oss skriver faktiskt jättebra och jättelätt; men medierna föredrar nationalekonomer (några av dem skriver också bra), förmodligen därför att de pratar om hur det kommer att vara eller, för att citera min handledare, hur det är i en spekulativ modell som de har byggt. För det andra fanns förr i tiden journalister vars specialitet var att popularisera vetenskap. Sådana journalister (alla döda nu) kunde själva(!) läsa en avhandling och berätta kort vad som stod i den. Numera måste man svara på journalisternas frågor, och det är helt normalt att de frågar om något som de redan vet, så att det är omöjligt att säga något som inte är ett svar på deras fråga…

Forskningens impact, ja… En av mina doktorander följde ett nytt projekt i ett känt företag i Göteborg. En av hennes slutsatser var att hela projektet var otroligt maskuliniserat: de utnyttjade militär jargon, ingen lyssnade på kvinnorna, och så vidare. När hon presenterade sin avhandling fick hon höra från företagets representanter att hon hade missförstått och feltolkat allt; hennes beskrivning var helt enkelt inte sann. Någon månad efteråt startade företaget ett nytt projekt som kallades: X produkt för kvinnor! Ingen koppling, förstås. Impact zero….


Barbara Czarniawska är seniorprofessor i management vid Gothenburg Research Institute där hon ansvar för forskningsprogrammet Managing Overflow.

 

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *