Förbjud skadliga kemikalier istället för att beskatta modet

Vi utsätts dagligen för kemikalier i vår vardag. Naturskyddsföreningen rapporterar att den årliga kemikaliehanteringen under de senaste 50 åren har ökat med 4000 procent. En del av dem är skadliga, vilket uppmärksammats i allt högre grad på senare år i bl.a. media. Som en del i att försöka nå en ambition om en giftfri vardag har regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag på hur en skatt på skadliga kemikalier på mode och kläder kan utformas. Konsumtionsforskare Gabriella Wulff är dock skeptisk, och föreslår ett helt annat alternativ.

Just nu är förslaget om en ”modeskatt” lagt på is efter de protester som har uppstått i samband med den remiss som gick ut samt till följd av de negativa ekonomiska konsekvenser som coronapandemin har haft på handeln, men förväntas nu införas april 2022 istället. Jag menar dock att det finns en stor risk att en sådan här skatt endast kommer att leda till att alla förlorar i slutändan. För trots att det är ett gediget arbete som utredarna har gjort så haltar de förslag som presenteras. Att skatten nu har skjutits på ett år, erbjuder dock en möjlighet att utreda andra, bättre alternativ för att komma till bukt med skadliga kemikalier i kläder och textilier.

 

person som väver

Fotograf: Aditya Wardhan


För det första är själva utformningen av utredningen missriktad. Förslaget tar sin utgångspunkt i en skatt som enda lösning för att få bort skadliga kemikalier, vilket utredarna i rapporten uttrycker tvivel till om det är rätt väg att gå. I slutändan lyckas de friskriva sig genom att uttryckligen poängtera att det här var det uppdrag de var tillsatta att göra – inte att utreda olika alternativ för att minska utsläppen eller komma med förslag på andra lösningar för att minska förekomsten av skadliga kemikalier i våra kläder och skor. Det innebär att uppdraget har varit kraftigt begränsat och att utredarna av skatten på så sätt blivit bakbundna redan från start.

Kikar man på den elektronikskatt som infördes nyligen, visar den på en dyster bild av det stora glappet mellan ambition och utfall.

Gabriella Wulff, Göteborgs Universitet. Fotograf Hillevi Nagel

För det andra är de prognoser som utredarna pekar ut väldigt vaga. De skriver själva att det finns en stor osäkerhet kring de antaganden som gjorts för utredningen och sammanfattar att osäkerheterna leder till att det är svårt att göra en korrekt bedömning av hälso- och miljöeffekterna, samt skatteintäkterna. Kikar man på den elektronikskatt som infördes nyligen, visar den på en dyster bild av det stora glappet mellan ambition och utfall. Ett problem är att flertalet aktörer hellre betalar den skatt som läggs på, än att bekosta en utredning kring kemikalieförekomst bland sina produkter (Stockholm Stad, 2017). Det trots att flertalet produkter kunde gett rätt till avdrag på både 90 och 50 procent. Inte heller verkar lagen fått ett särskilt stort genomslag när det kommer till skatteintäkter. HUI Research konstaterar att de prognostiserade intäkterna av elektronikskatten landade på dryga hälften. Ytterligare negativa konsekvenser var utebliven momsskatt, minskad bolagsskatt och förlorade arbetstillfällen.

Näringslivsexperter som deltagit i utredningen är själva kritiska

Att förslaget mött ett visst motstånd var kanske därför inte helt oväntat. Näringslivsexperter som deltagit i utredningen är själva kritiska, då merparten av produkterna inte innehåller de skadliga kemikalierna. Även TEKO protesterar, då de anser att bekostnaden av testningen blir ytterligare en smäll emot de redan hårt pressade svenska modeföretagen. Naturskyddsföreningen ser det visserligen som ett bra initiativ, men argumenterar för att det även borde inkludera andra textilier. Företagarnas näringspolitiske expert Philip Thunborg menar att det är en straffskatt utan miljönytta (Expressen), och argumenterar istället för att lyfta frågan på EU-nivå.

En skatt är ingen lösning, då det varken bidrar till att konsumenten känner sig trygg med att produkterna är giftfria, eller att just de företag vars produkter innehåller skadliga kemikalier missgynnas.

Jag tycker därför att det finns en stor anledning att se över andra alternativ istället. En skatt är ingen lösning, då det varken bidrar till att konsumenten känner mig trygg med att produkterna är giftfria, eller att just de företag vars produkter innehåller skadliga kemikalier missgynnas. Jag tror på ett helt annat alternativ, där regeringen istället för att hitta en gyllene medelväg som varken tillfredsställer miljö- eller företagsklimat, tar steget fullt ut med att genomföra ett förbud av de skadliga kemikalierna i kläder och skor.

Om regeringen menar allvar med sin vilja att fasa ut farliga kemikalier bör de istället jobba för att stötta företagen i det arbetet, genom att till exempel bekosta testningen och på det sättet kartlägga problemen.
Samtidigt innehåller troligtvis andra produkter som exempelvis lakan och möbeltextilier högre kemikaliehalter, och kan förhoppningsvis inkluderas på sikt. Det stora problemet kan dock ligga hos de varor som är köpta från utländska aktörer, då det finns stor risk att det är härifrån de högsta nivåerna av skadliga kemikalier kommer. Kanske kan dessa produkter beskattas, då ett förbud kan bli svårt att få igenom?

Ett giftfritt alternativ

Om Sverige och svenska företag genom sina kontroller kan erbjuda ett giftfritt alternativ, så ser jag en möjlighet att på det här sättet stärka svenska modeföretags konkurrenskraft samtidigt som det erbjuder oss konsumenter ett tydligt giftfritt alternativ.  Då leverantörerna tvingas förhålla sig till marknaderna med striktast regler, är det här något som kan ge ringar på vattnet och på sikt verkligen leda till en positiv förändring.

Gabriella Wulff, ekon. dr., forskare på Centrum för Konsumtionsforskning (CFK) på Göteborgs Universitet och universitetslektor i textilt management på Textilhögskolan i Borås.

 

3 comments

  1. Hej, Det är rätt intressanta synpunkter som kom fram i bloggen om ”Skatt på Modet”.
    En stor svaghet i argumentationen är dock att en svensk skatt eller ett svenskt förbud inte påverkar situationen i världen. Våra miljöproblem här med kemikalier är ju väldigt små, inte mist beroende på att c:a 90 % av de föreslagna beskattningsbara kemikalierna inte finns i kläder och skor på den svenska marknaden, vilket utredningen konstaterar och vilket tidigare utredningar redan har konstaterat. De stora kemikalieproblemen i vära branscher finns i garverier, färgverk och beredningsverk i produktionsländerna. Det enda rimliga sättet att arbeta med dessa frågor är därför det sätt som hittills har utmönstrat de 90 % tänkta beskattningsbara kemikalierna d.v.s. företagens egenåtgärder och REACH. Sen är det ju så att världen inte snurrar runt Sverige. Vi är en mus i sammanhanget. EU däremot är lejonet som ryter och vad EU bestämmer på kemikalieområdet med REACH blir världslikare.

    Hela frågan, vilket klarläggs i bloggen, är rent politisk. Utredningen fick ett uppdrag att komma med förslag till en skatt. Det beror ju på att vissa vill ha kemikalieskatter och varuskatter som ett miljöpolitiskt medel. Utredareen signallerar det genom att subtilt döpa utredningen till ”Skatt på Modet” vilken alltså handlar om en form av skatt som är på modet. Om den här skatten kommer att förverkligas riskerar sådana här skatter att bli legio. Naturskyddsföreningen kräver redan skatt på hemtextilier, sen kommer de eller andra att begära det på möbler, alla läderprodukter, pappersprodukter, plastprodukter, bilklädslar bilinredningar och bilar. Et cetra.
    Det traditionella sättet att styra, med bestämmelser och förbud anses omodernt, nu ska det ”nudgas” vilket innebär att vi ska puffas omkring i samhället med knuffar från överheten, som som vanligt vet bäst vad som är bäst för den enskilda människan.
    Men självklart är det gamla sättet att styra mindre krångligt, billigare, rättvisare, rättssäkrare än skatter på modet. Men det går för långsamt anser de som förordar kemikalieskatt på kläder och skor i Sverige. Utreningen gissar att en skatt från 2021 skulle göra att vi skulle komma upp i 100% icke beskattningsbara kemikalier 5 år snabbare än om inget görs. Nu när ikraftträdandet är flyttat till 2022 så tjänar man med samma resonemang 4 år. Om inget görs alltså. Men annat görs ju så vinsten av denna superbyråkratiska skatt (en massa nya skattesubjekt runt om i värden bl.a.) är helt säkert mindre än den samhällsekonomiska kostnaden Utredningen kunde för sin del inte bestämma sig för vilket.

    Ett lite speciellt problem i den här frågan utgörs av Göteboirgs Universitets remissvar som innehåller två delar, en som starkt förordar utredningens förslag och en del som inte alls gillar utredningen förslag. Dessa två sidor väger exakt jämnt i Göteborgs univerisitetrs svar varför Göteborgs Universitets svar blir meningslöst. Men det kan väl inte vara så att det positiva och det negativa exakt uppväger varandra. Man måste väl kunna begara att Göteborgs Universitet har en bestämd uppfattning i denna fråga. Jag har skrivit till universitetet för att få ett besked men det verkar sitta långt inne. Ni kan kanske återkomma i er blogg om denna underlighet.

    Värt att notera är att remissopinionen är 123-7 mot utredningens förslag. Och att utredaren, vilket både bloggen och jag kunnat konstatera också är mot modeskatter.

    Att jag är så engagerad i denna fråga, vilket väl framgår ovan, beror på att jag är ordförande i Textilimportörerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *