Design som förändringsagent i organisationer

Intresset för designers potentiella bidrag till innovation har ökat dramatiskt under 2000-talet bland såväl företag som offentliga aktörer och policymakare. Framförallt har koncepten design thinking och service design, vilka inspireras av designers förhållningssätt och metoder för att åstadkomma innovation respektive utveckling av nya tjänster, etablerats inom näringsliv och offentlig sektor och kommit att dominera forskningen inom fältet (Erichsen och Christensen 2013).

Allt fler stora företag och organisationer anställer designer på strategiska positioner.

Vi står nu inför ett ”paradigmskifte” i synen på design, från metod i innovationsprocesser till förändringsagent i organisationer. Design har kommit att ses som en värdefull strategisk kompetens på ledningsnivå hos många företag med potential att transformera former för att leda och organisera företag och offentlig verksamhet (Muratovski 2015).

Design krockar med hierarkiska strukturer

Denna nya syn på design illustreras av att allt fler stora företag och organisationer anställer designer på strategiska positioner och managementkonsulters uppköp av designbyråer. Till exempel satsar IBM på att bygga upp väldens största designteam och Accenture investerade 130 miljoner pund i rekryteringar av designer mellan 2013-2015 för att transformera såväl sin egen som sina kunders organisationer med hjälp av design (Montgomery 2015). McKinseys uppköp av designbyrån Veryday och Acandos uppköp av designbyråerna Transformator och Daytona det senaste året är tecken på en liknande utveckling i Sverige.

Detta skifte innebär en förflyttning av fokus från design som något som kan paketeras som process och metoder för idégenerering och problemlösning, till design som en praktik som måste fogas samman med andra praktiker och kulturella sammanhang i en organisation. En studie av Carlgren m.fl (2016) visar dock att implementering av design-thinking har fler utmaningar än andra innovationsprojekt, just på grund av att de praktiker och värderingar som lånats från konstnärliga förhållningssätt står i konflikt med traditionella organisatoriska strukturer och arbetssätt. Ett utforskande och ifrågasättande förhållningssätt, visuell och materiell kommunikation, samt demokratiska arbetssätt, krockar med hierarkiska strukturer och sätt att kommunicera.

Samtidigt visar en studie av ledande service designbyråer att det är just dessa värderingar och praktiker som ligger till grund för designs unika bidrag (Fayard m.fl 2017). Fältet lider stor brist på empirisk forskning om vad som faktiskt händer när design integreras i organisatoriska sammanhang. Det behövs forskning som kan vägleda aktörer som söker integrera design(er) i organisationer för att skapa förändring.

Managementlogik dominerar

Vårt projekt, Att organisera design och designa organisationer för förändring, bygger vidare på resultat, insikter och erfarenheter från projektet Making Sense of Design Work (MSoDW, 2011-2017) finansierat av Torsten Söderbergs stiftelse, och den EU finansierade forskarskolan DESMA (2012-2016), vilken förde samman ett konsortium av fyra universitet och åtta företag i sex länder för att tillsammans med 13 doktorander utforska hur design bidrar till innovation och konkurrenskraft. Den samlade forskningen inom DESMA bekräftade potentialen i design som drivkraft för innovation och den ovan beskrivna bilden av design som en disciplin i förändring, där organisationer eftersöker designers kompetens för att kunna hitta nya sätt att tillfredsställa sina kunders användarupplevelse, för att skapa radikal, meningsfull innovation, samt för att agera förändringsagenter. Studierna visar också många spänningar som uppstår när disciplinerna möts, designers olika strategier för att bemöta dessa, men också att den etablerade managementlogiken ofta tenderar att dominera.

Erfarenheterna från projektet som helhet gav också många insikter i hur design och management kan kombineras genom att navigera de olika utmaningarna som uppstår i tvärvetenskapliga sammanhang. Se Rylander Eklund m.fl (2015) för en sammanfattning av forskningsprojekten och Europeiska kommissionens beskrivning av resultaten.

Implementering av design-thinking har fler utmaningar just på grund av att de praktiker och värderingar som lånats från konstnärliga förhållningssätt står i konflikt med traditionella organisatoriska strukturer och arbetssätt.

Sju fördjupade fallstudier utfördes inom MSoDW i industriella företag, vårdsektorn, samt hos designkonsulter i olika typer av strategiska projekt för att undersöka vad som händer i gränssnittet mellan designers kreativa arbete och andra professionella grupper. Fallstudierna hade olika syfte och fokus, men de belyser alla på olika sätt hur den estetiska expertisen, det vill säga de värderingar och praktiker som bottnar i en konstnärlig tradition och är kopplade till sinnliga upplevelser, är central för designers bidrag. Sammantaget visar studierna hur kraftfull estetisk expertis och kommunikation kan vara genom att påverka oss på ett känslomässigt plan, samt hur detta öppnat upp för förändring och lärande i olika sammanhang (Navarro Aguiar 2017, Rylander 2013, Whitcomb 2016, Wetter Edman 2014, Wetter Edman m.fl i review).

Men studierna belyser också vår begränsade förmåga att förstå, värdera och ta till vara på estetisk expertis inom organisationer. Designer och andra professionella grupper förstår och värderar estetisk expertis olika, vilket ofta leder till missförstånd och ibland även negativa reaktioner från icke-designer (Navarro Aguiar 2017).

Nedvärdering av estetisk kunskap

Studierna visar även på olika typer av strukturella hinder inom organisationer som gör att svårt att realisera designdriven förändring i praktiken (Rylander Eklund och Simpson i review, Wetter Edman m.fl 2016, Whitcomb 2016). Ett centralt problem är att andra professionella grupper än designer ofta har svårt att närma sig och artikulera sina egna upplevelser i estetiska termer vilket leder till osynliggörande och nedvärdering av estetisk kunskap i organisationer (Taylor 2002). Beforskande av estetisk expertis och kommunikation kräver därför utveckling av metoder som kan hantera sinnliga upplevelser (Warren 2008).

Paradoxalt nog är det alltså den estetiska expertisen som utgör såväl styrkan i designers bidrag till innovation och förändring, som hämskon för att åstadkomma radikal och hållbar förändring i organisatoriska sammanhang. Eftersom design på konstnärlig grund och management representerar konkurrerande ontologiska positioner och institutionella logiker krävs speciella organisatoriska arrangemang för att kunna kombinera de normativa elementen på ett framgångsrikt sätt (Rylander Eklund och Simpson i review). I projektet Att organisera design och designa organisationer för förändring ska vi systematiskt bearbeta och vidareutveckla resultaten och erfarenheterna från de tidigare projekten, med specifikt fokus på att utveckla teoretiska bidrag kring estetisk expertis, metodologiska bidrag om designexperiment samt att klargöra organisatoriska förutsättningar för design-driven förändring.

Anna Rylander Eklund är fil. dr. och lektor vid Högskolan för design och konsthantverk, Göteborgs universitet och forskare vid Gothenburg Research Institute. Hennes avhandling hittar du här: Making Sense of Knowledge Work. Projektet Att organisera design och designa organisationer för förändring är placerat på Gothenburg Research Institute. Läs också en intervju med Anna Rylander Eklund på www.gri.gu.se.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *