Bärologi del 3: Mat i äldres shoppinglandskap

Foto: Bruce Turner, CC BY 2.0

Mat är mer än mat. Mat innefattar också det vardagliga slitet med att frakta hem matvaror från butiken till fots eller på annat sätt; en vardagslogistik som ser annorlunda ut när man blir äldre och kropp och tanke inte fungerar lika snabbt och smidigt som förut, men där man å andra sidan kan förlita sig på ett helt livs samlade erfarenheter och rutiner. Här redovisas resultat från en etnografisk delstudie i det svensk-franska forskningsprojektet Consumer Logistics, där konsumtionslogistiken hos äldre personer över 65 år var i fokus. Tjugo äldre personer i åldrarna 65 till 85 år i Toulouse och Göteborg agerade medforskare. Vi intervjuade dem och dokumenterade deras konsumtionslogistik med foto och video (Brembeck, Hansson, Lalanne & Vayre, 2015).

Andra förutsättningar för äldre

Av studien framgår att förutsättningarna för äldres konsumtionslogistik skiljer sig från andra åldersgruppers på avgörande sätt:

  • Beroendet av den nära lokala omgivningen och dess tillgänglighet och service i form av till exempel butiker ökar.
  • Relationen till stadens infrastruktur blir en annan. Man använder inte bil lika ofta, antingen av hälsoskäl, ekonomiska skäl eller för att man helt enkelt inte tycker man behöver bil längre. Man går och använder kollektivtrafik istället.
  • Fokus på den egna kroppen och dess förmågor och begränsningar ökar liksom, fokus på väderlek (värme, kyla, regn, blåst) och tempo, där äldre föredrar långsamma platser och färdsätt.
  • Beroende av andras stöd ökar – från trevlig och kunnig butikspersonal och medpassagerare som ger ett handtag på spårvagnen, till familj vänner och grannar som ställer upp med skjuts till stormarknaden.
  • Prioriteringarna förändras. Den egna fysiska säkerheten står i centrum, både i bemärkelsen att orka med och att inte göra sig illa, och i bemärkelsen att känna sig trygg och inte riskera att bli rånad eller hotad.

Konsumtionslogistik

Konsumtionslogistik är något som måste läras: det måste förvärvas genom praktisk handling. Detta blir påtagligt till exempel för den äldre nyblivna änkemannen (eller änkan), som tidigare inte skött matinköp och matlagning, och som plötsligt befinner sig i en situation där han eller hon måste lära känna sin shoppingomgivning och omvandla denna kunskap till en tids-rumslig karta över butiker, sortiment, priser, bra och dåliga dagar i veckan för shopping etcetera. Hen behöver tillägna sig kunskap om kroppens tilltagande begränsningar och om hur dessa på bästa sätt kan kompenseras, och om de bär- och transportmöjligheter som finns. Vidare behövs kompetens kring planering och organisering av inköp, matlagning, recept, vilka ingredienser som behöver inhandlas och var dessa finns. Det behövs också kunskap i att göra shoppinglistor, om bärredskap, om hur mycket kroppen orkar bära, om hur vädret påverkar kropp och framkomlighet, när det är lämpligast att ta bilen eller åka kollektivt. Dessa förvärvade kompetenser, tillsammans med omgivningens tillgängligheter och stödsystem, utgör vad den schweiziske sociologen Vincent Kaufmann kallar mobilitetskapital. Kompetenser och tillgängligheter sovras också genom kulturella raster (vad Kaufmann kallar expropriation). Det kan till exempel kännas ”gammalt” eller ”omanligt” för vår nyblivna änkeman att använda en dramat, eller hustruns väl tilltagna shoppingkasse. Sammantaget genereras en viss typ av motilitet; faktiska sätt att röra sig i omgivningen beroende på såväl egna kompetenser, kulturella raster och omgivningens stöd. Här följer några av de hjälpredor som äldre konsumenter förlitar sig på för att utföra sin konsumtionslogistik.

Handlingslistan

Att handla mat kräver en omfattande planering. Ibland sker den ganska omärkligt: en del av våra deltagare hade shoppinglistan i huvudet, de visste vad som fanns i skåp och lådor och vad de behövde i form av matvaror för de närmaste dagarnas behov. Det fanns flera olika strategier för att fylla i handlingslistan. En del hade alltid ett papper liggande i köket där de kontinuerligt skrev upp vad som fattades. Andra tog en titt i skåp och lådor när det var dags att gå till affären. Vissa planerade hela veckans måltider i förväg – ibland med hjälp av recept från tidskrifter, kokböcker eller tv, ibland med hjälp av den bank av recept de hade i huvudet – och baserade listan på denna veckomatsedel. Om handlingsrundan inkluderade varor från flera olika affärer kunde listan organiseras efter den ordning de passerades, eller efter varornas placering i butikerna (jfr Brembeck et al., 2010). Handlingslistan hjälpte till när minnet svek och var också ett redskap som befrämjade intellektuell aktivitet och reflektion.

Skor

Något annat som var viktigt att tänka på innan man begav sig ut på handlingsrundan för våra deltagare var vad man skulle ha på sig: något praktiskt och rejält och passande väderleken och samtidigt snyggt. Särskilt intresse tilldrog sig skorna. Strular fötterna är det svårt att ta sig fram.

1 2 3 4

 

 

Bild 1-4: Skor

Betydelsen av bra skor att gå stadigt och inte falla kan leda till en omprövning av det funktionella i förhållande till det estetiska. Högre ålder innebär också en förändring i synen på vilka kläder och skor som anses passande (Lövgren, 2009). Ett problem med att inte längre kunna eller anse sig kunna ha högklackat var att skor utan klackar ibland inte uppfattades passande till kjol och kvinnorna därför såg sig tvungna att använda långbyxor fast de kanske tidigare i livet mest burit kjol. Det var konfliktfyllt att känna sig tvungen att ha på sig vad som uppfattades som tråkiga skor som signalerade ålderdom i stället får att fortsätta klä sig piffigt. Kvinnorna löste detta på olika sätt. Bild 1-4 visar Madeleine och Rut i rejäla promenadskor, Cécile i skor med kilklackar som hon tyckte var stadiga och samtidigt snygga och Mona med snygga röda mockaboots till sina röda manchesterbyxor.

Väskor

När vi bad våra deltagare beskriva sina väskor fick vi långa listor på olika bärredskap: handväskor, korgar, axelremsväskor, plast- och textilkassar, ryggsäckar och flera olika shoppingvagnar. De svenska deltagarna använde ofta butikens plastpåsar som bärredskap. Deras förmåga att vikas ihop till små nästan viktlösa paket och stoppas i fickan eller i botten på väskor eller shoppingvagnar gjorde dem extra lämpade som reservkassar.

5 6 7 8

Bild 5-8: Juliettes väskor

I bild 5-8 ser vi ett urval av Juliettes väskor: en nätkasse och en liten väska som hon bär hängande på axeln eftersom den blir lättare att bära så än som handväska. På bild tre ser vi shoppingvagnen på två hjul som hon använder för livsmedelsinköp. Hon hade också en tygryggsäck som hon bär hängande över ena axeln för att väga upp vikten av tygväskan hon bär i andra handen. Att på olika sätt balansera vikten av olika kassar för att gå stadigare var mycket vanligt.

9

 

 

 

Bild 9: Olofs kasse

Det är också tydligt att väskorna hade symboliska eller kulturella innebörder. För att referera till Kaufmann hade väskorna approprierats; passerat genom kulturella raster där deras symboliska lämplighet för de olika ändamålen utvärderats. På bild 9 kan vi se Olof från Göteborg, som brukade använda en tygkasse från Chalmers 100-årsjubileum. Den kopplade samman honom med hans gamla skola och yrke som ingenjör. Den fick honom att känna sig betydligt mer manlig i butiken än hustruns efterlämnade tygkassar.

10

 

 

 

Bild 10: Rut och ”Brunte”

Väskor representerade inte bara personliga minnen och identiteter utan också generationserfarenheter. Ruts dramat var en 60-talsklassiker och väldigt mycket ”en del av henne själv”. Tiden som gått ingår som en aspekt av relationen till tingen och är en anledning till att de är så svåra att göra sig av med enligt Merleau-Ponty (2006). Rut hade en väldigt nära relation till sin dramat. Hon hade ledgångsreumatism, proteser i båda höfterna och höger skuldra, hon hade genomgått en starroperation och hade en ny lins i vänster öga. Hon skulle inte klarat av den dagliga utflykten till butiken utan hjälp av ”Brunte” som hon kallade sin dramat. För henne, liksom för flera av de andra kvinnorna, fungerade dramaten som en ”protes” som utökade deras bärförmåga och erbjöd stöd om de behövde något att luta sig mot.

Färdsätt

De flesta av våra deltagare promenerade till butiken. Här såg vi de största skillnaderna mellan de svenska och franska deltagarna. Medan de flesta av svenskarna tyckte att de hittat fina promenadsvägar, kunde vägen till butiken se ut så här för våra deltagare från Toulouse:

11

 

 

 

Bild 11: Rue de la Providence

Germaine i Toulouse kunde omöjligt ta sig fram på trottoaren med sin dramat. Hon löste det genom att helt enkelt promenera på gatan. Erfarenheten hade lärt henne att bilisterna i området var vana vid äldre personer som promenerar mitt på gatan. De kör långsant och tutar och höjer handen till tack när Germaine flyttar på sig.

12

 

 

 

Bild 12: Ingrid

Även om det absolut vanligaste både i Frankrike och i Sverige var att gå, kunde cykeln också fungera som bärredskap. Cykelkorgar och pakethållare möjliggjorde transporter av varor. Ingrid (bild 12), hade cyklat till jobbet hela sitt yrkesverksamma liv och fortsatte att cykla som pensionär. En reumatisk sjukdom gjorde det omöjligt för henne att bära något tungt, så för henne var cykeln ett oumbärligt redskap som befriade henne från smärtan av att bära varor.

Kollektivtrafik och fria resor för seniorer var uppskattat, men användes bara för att ta sig in till stan, besöka vänner och andra evenemang. Inte för att transportera varor. Det var helt enkelt för svårt och ostadigt att ta sig av och på bussar och spårvagnar, och att hitta platser att sitta eller stå säkert med alla sina varor.

Äldres motilitet

Äldre människor uppfattas ibland som fastlåsta i traditioner och ovilliga att ändra på sig. Men det är en inställning som motsägs av våra studier. Deltagarna hade stor kapacitet till flexibilitet och en beredskap att ändra vardagsrutiner. Dessa färdigheter är viktiga aspekter av äldres motilitet. Vardagliga bärredskap fick nya meningar och funktioner i sammansättningen med den åldrande kroppen. En axelremsväska eller ryggsäck blev inte bara ett praktiskt redskap, utan också en nödvändig avlastning. Rejäla fickor på klädesplagg kunde användas som förvaring av pengar och kontokort därmed avlägsna behovet av en handväska som belastade armar och axlar. Cykeln blev en pålitlig arbetshäst som gjorde att också en bräcklig kropp kunde hantera stora kvantiteter. Dramaten blev inte bara en praktisk avlastning för kroppen utan också ett stöd och något att luta sig mot om yrseln satte in. Kollektivtrafik fick förnyad betydelse som transportredskap och sociala relationer med butikspersonal och andra kunder blev en viss ersättning för ett minskande socialt nätverk. Så länge det går att kompensera för kroppsliga svagheter finns det ingen anledning att betrakta sig själv som gammal, resonerade våra deltagare.

I studien såg vi hur äldre skapar sammansättningar av människor, bärdon och infrastrukturer för att genomföra projektet att handla. Vi har sett hur kompetenser erhållna under ett långt liv används och hur den kulturella filtreringen av färdigheter och ting sätts i relation till omgivningens fysiska tillgänglighet och hur därmed motiliteten, det faktiska bemästrandet av kropp och omgivning, genereras och konsumtionslogistiken utförs.

Helene Brembeck, professor i etnologi och föreståndare för Centrum för konsumtionsvetenskap vid Gothenburg Research Institute, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.

Referenser

Brembeck, H., Karlsson, M., Ossiansson, E., Shanahan, H., Jonsson, L. & Bergström, K. (2010). Ju mer vi är tillsammans: fyrtiotalisterna och maten. Stockholm: Carlssons.

Brembeck, H., Hansson, N., Lalanne, M. & Vayre, J-S. (2014). Shopping Routes. Life phase, Mobility and Consumption.Farnham: Ashgare

Kaufmann, V. (2002). Rethinking mobiliy. Burlington: Ashgate.

Latour, B. (2005). Reassembling the Social: an introduction to actor-network-theory. New York: Oxford University Press.

Lövgren, K. (2009). “Se lika ung ut som du känner dig”. Kulturella föreställningar om ålder och åldrande i populärpress för kvinnor över 40. (Doktorsavhandling, Linköping Studies in Arts and Science, no. 477). Linköping: Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, NISAL.

Merleau-Ponty, M. (1946/2006). Phenomenology of Perception. Londonand ,New York: Routledge.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *