Barn och konsumtionsmakt

Den här texten handlar om barn och konsumtionsmakt med utgångspunkt i två tvärvetenskapliga studier om barn, mat och hälsa som bedrivits på Centrum för konsumtionsvetenskap. Den ena studien var en intervjustudie med föräldrar och barn i åldrarna 5-9 år. I den andra studien engagerades barn i årskurs fyra som medforskare av sina matlandskap (Johansson & Ossiansson 2014, Brembeck et al 2010). Studierna har undersökt hur konsumtionsmakt blir till, dels i de konsumtionssammanhang som framkommer i intervjuer och observationer, dels i själva forskningsprocessen.

Barns matkonsumtion är omgiven av moraliska värderingar. Medan det i äldre tider gällde att ge barnen tillräcklig och näringsrik kost, så att de blev friska och fick ”gott hull”, handlar dagens bekymmer om att barn får i sig för mycket fett och socker. Förr räknade man med att tjocka småbarn skulle ”springa av sig” den extra vikten när de blev större, idag kan redan riktigt små barn bedömas befinna sig i riskzonen att bli feta. En vanlig problembild är det ohämmade barnet som behöver fostras och regleras.

När föreställningen om det glupska, driftsstyrda, oberäkneliga barnet dominerar riskerar andra sätt att vara barn att hamna i skymundan. Precis som vuxna kan barn ge uttryck för olika begär, olika sätt att vara och ha olika stor kompetens för olika uppgifter.

Bakom den här tankefiguren ligger en föreställning om att barn och vuxna utgör ett motsatspar där barn är irrationella, driftsstyrda naturvarelser, medan vuxna är rationella, kontrollerade kulturvarelser (Qvortrup 1987, Prout 2005). Barns och vuxnas levnadsvillkor skiljer sig åt i stor utsträckning och det är självklart att barn behöver vuxnas omsorg, beskydd och ledning. Men föreställningen om generationsskillnader blir improduktiv när den inte ger rum för barns kompetens och vuxnas irrationalitet, eller när människor förväntas uttrycka en entydig personlighet i alla situationer (Lee 2005, Johansson 2012).

När föreställningen om det glupska, driftsstyrda, oberäkneliga barnet dominerar riskerar andra sätt att vara barn att hamna i skymundan. Precis som vuxna kan barn ge uttryck för olika begär, olika sätt att vara och ha olika stor kompetens för olika uppgifter. De två tvärvetenskapliga projekten syftade båda till att närma sig frågan om barn, mat och hälsa från barns (och i det ena fallet även föräldrars) perspektiv.

Smak-makt

I ett moment i det ena av projekten klippte barnen bilder ur annonsblad för mat och gjorde collage över mat som de tyckte om respektive inte tyckte om. I samband med det kunde samtalet komma in på vad som är nyttigt respektive onyttigt. Något som var genomgående i båda projekten var att barnen, även de yngsta, var väl förtrogna med att värdera matvaror utifrån skalan nyttigt och onyttigt (jfr Johansson et al 2009).

Frukt och grönsaker var det som barnen oftast nämnde som nyttigt, medan läsk, godis och snabbmat ansågs onyttigt, en uppfattning som de delade med sina föräldrar. Det betydde dock inte att de bara ville äta den mat de definierade som nyttig. Bland favoriterna i collagen fanns varjehanda produkter, som äpple, apelsin, tomat, choklad, chips, popcorn, glass, pizza, pannkakor, grillkorv, köttbullar, lax och risgrynsgröt.

Liksom vuxna får barn navigera i ett matlandskap där livsmedel har både ett visst näringsinnehåll och en viss förmåga att attrahera en ätare, vilket inte nödvändigtvis sammanfaller, och ibland leder det till konfrontation. En förälder berättade om hur det kan vara att ta med den 5-åriga dottern till affären:

”Hon är enveten som en lus. Det har släppt lite nu men hon har en vilja av järn, så att vi har haft lite duster. Men jag undviker lätt dem i affären, hon får lätt gärna vad hon vill ha då, om jag märker att det är en sån dag. Och sen kan vi diskutera det när vi kommer hem eller någon annan dag efter eller så, men jag tar inte den striden i butiken, det gör jag inte. /…/ Jag gillar inte när de skriker på golvet i affären. Jag gillar inte när andras barn gör det heller. Det är liksom ett tecken på olycka någonstans på vägen.”

När ett barn slänger sig på golvet i mataffärens kassakö och skriker högt efter godis utövas konsumtionsmakt av raderna av godis i hyllorna i samarbete med barnets godisbegär, av en besvärad, stressad, arg eller villrådig förälder, av andra köande människors reaktioner och av hastigheten med vilken kön rör sig framåt. Som resultat framträder en aktör – ett ”godismonster” – som i sin tur påverkar aktörskapet hos de andra inblandade (Latour 1998, 2005, Brembeck & Johansson 2010). Föräldern kan ge efter, ignorera eller disciplinera barnet; andra människor kan uttrycka åsikter eller gripa in; godispåsar kan hamna i kundvagnen; barnets kläder kan bli smutsiga på golvet.

I forskningsprojekten framträdde emellertid också helt andra sorters konsumtionsmakt. Dilemmat som innebär att det goda och nyttiga inte alltid sammanfaller löste barn och föräldrar t.ex. genom att rama in ätandet av produkter som ansågs nyttiga respektive onyttiga på olika sätt. Föräldrarna och barnen i ett av projekten berättade att till vardags åt man ”riktig mat”, en varm välkomponerad måltid hemma och i skolan. På helgen kunde man koppla av ambitionerna med färdigköpt mat som pizza eller hamburgare, men det var också på helgerna som man lagade de mer tidskrävande måltiderna. Frukt fanns tillgängligt hela veckan, medan godis, läsk och chips konsumerades på helgerna (Johansson & Ossiansson 2012). En pojke hade funderingen att godis kanske rentav är så gott därför att man får det så sällan.

Intervjuare: Ja, varför blir man smart av fisk, tro?
Flicka: Det är någonting inuti fisken som gör att man bli smart. Jag vet inte riktigt, för fisken är inte smart.

Vid intervjuerna framkom hur matinköp och måltidsordningar många gånger var resultat av ett samarbete mellan föräldrar och barn. Barnens preferenser var minst lika viktiga påverkare som livsmedlens näringsinnehåll, vare sig de var med i butiken vid själva inköpet eller inte. Föräldrarna visste vad som skulle gå åt och vad som skulle bli kvar på tallrikarna och serverade inte gärna mat som de visste att barnen skulle rata (jfr Anving 2008, Sellerberg 2008). Samtidigt var förhållandena inte statiska och det var heller inte säkert att föräldrar och barn hade riktigt samma uppfattning om läget. Föräldrarna till en 7-årig flicka berättade i intervjun att de hade slutat servera lax ”för det var så tråkigt när hon bara vägrade och satt och tjurade”. Samtidigt intervjuade den andra forskaren flickan i ett annat rum och hon berättade då att hon höll på att lära sig äta lax.

Intervjuare: Brukar du tycka om maten i skolan?
Flicka: Mm.
Intervjuare: Är det något du inte gillar?
Flicka: Ibland så gillar jag inte fisken, det beror på vilken fisk det är. Jag gillar inte lax och ibland så får vi det och då brukar jag inte ta så mycket.
Intervjuare: Men tar du lite ändå?
Flicka: Ja. Jag tar ungefär, kanske…en sån bit.
Intervjuare: Mm, och det kan du få i dig då?
Flicka: Ja.
Intervjuare: Varför tar du då, är det för att du måste eller för att… vill du det?
Flicka: Jag vill. Jag vill, jag vill, jag vill och vi kanske måste, det vet jag inte riktigt.
Intervjuare: Varför vill du ta det som du inte tycker om då?
Flicka: Jo för att… jag vet egentligen inte, men jag bara vill äta fisk.
Intervjuare: Mm, tänker du att du ska lära dig att tycka mer om det?
Flicka: Ja. Och så blir man smart.
Intervjuare: Man blir smart av fisk ja.
Flicka: Ja och det vill jag bli.
Intervjuare: Ja men det kanske du är redan?
Flicka: Ja det kanske jag är, men jag vill bli smartare.
Intervjuare: Ja, varför blir man smart av fisk, tro?
Flicka: Det är någonting inuti fisken som gör att man bli smart. Jag vet inte riktigt, för fisken är inte smart.

Kunskapsmakt

De barn som vi mötte i projekten var mellan 5 och 10 år och var alla väl förtrogna med att leva i ett samhälle där hushållets förnödenheter till största del införskaffas medelst inköp. De medforskande barnen som vi tog med till butiken visade sig vara väl hemmastadda där. De kände till olika varumärken och hade inga svårigheter att avläsa produktinformationen på förpackningarna.

Pappan i familjen berättade i intervjun hur familjens mathållning var en blandning av persiska och svenska traditioner, där barnen var pådrivande när det gällde att äta svenska rätter.

Vissa produkter, som chips, glass, yoghurt och frukostflingor, kunde barnen ha större inflytande över när det gällde vilket varumärke som skulle införskaffas. En anledning till detta var att vissa produkter bara konsumerades vid festliga tillfällen och då ville man gärna köpa det som barnen tyckte om (Johansson & Ossiansson 2012).

En pojke, vars föräldrar var födda i Iran, deklarerade att i deras familj var barnen ” ägare, eller cheferna av bröden och corn flakesen och det”, och pappan i familjen berättade i intervjun hur familjens mathållning var en blandning av persiska och svenska traditioner, där barnen var pådrivande när det gällde att äta svenska rätter. Pojkens kommentar visar att barnen fick välja vissa “typiskt svenska” produkter, som de hade bättre kännedom om än föräldrarna. Matvanorna blir på så sätt en kompetens som barnen tillägnar sig och som, tillsammans med andra kunskaper om det nya landet, kan ge dem en kunskapsmakt i förhållande till föräldrarna.

Konsumtionsmakt genom forskning

I båda projekten användes öppna, kvalitativa metoder. Metoderna gjorde det möjligt för oss forskare att få en bred och mångfacetterad förståelse av barns förhållande till mat och ätande och vi tror också att de gav någonting tillbaka till barnen. Intervjuerna och samtalen, liksom vårt intresse för att ta del av barnens perspektiv istället för att, som man ofta gör som vuxen, fostra och undervisa, gav barnen tillfälle att både utveckla sina åsikter och resonemang och att reflektera över dem och jämföra med andras (jfr Kellett 2010). En grupp med idrottsintresserade barn genomförde till exempel ett test där de blandade till två egna sportdrycker, som de sedan i ett blindtest jämförde med en köpt variant. Det visade sig att den egenhändigt gjorda juice-baserade drycken fick högst poäng. Barnen kunde sedan jämföra innehåll, kostnad och energiinnehåll i de tre dryckerna, och hade på så vis fått ett underlag för sin egen framtida konsumtion av sportdrycker.

Här fick barnen ta rollen som både experter och pedagoger, vilket uppenbarligen var attraktivt.

Vid det sista intervjutillfället i ett av projekten fick barnen måla en valfri bild som hade något med mat att göra. Barnen fick ett styvt papper i A3-format samt tuschpennor, färgpennor och glitterlim att måla med. Påfallande i bilderna är att det är mycket frukter och bär; äpplen, päron, bananer, blåbär, vindruvor och jordgubbar. Många barn målade sina favoriter och i de här bilderna blandas produkter av olika slag utan någon åtskillnad – en 9-årig pojke målade t.ex. pizza, äpple, päron, hamburgare, Fanta, kyckling, banan och gurka. Bilderna förmedlar njutning och konsumtionsglädje. Några flickor målade också sig själva i bilderna, en flicka är ute på picknick, en annan visar upp sig i en vacker klänning och en tredje är tv-kock och lagar till en sås med morot och tomat.

bild-2Den utvärdering som gjordes efter det projekt där barnen agerade medforskare visade att de två aktiviteter som fått högst poäng var chipsprovningen och det avslutande föräldramötet, medan mer ”skol-lika” aktiviteter som att skriva matdagbok och rita diagram fick lägre poäng. Föräldramötet var upplagt så att barnen ansvarade för olika stationer, där föräldrarna fick se på en del av det barnen gjort och själva göra uppgifter, som att rita matlandskap, räkna ut energiinnehållet i sin frukost, provsmaka ost och chips samt bedöma reklamfilm. Här fick barnen ta rollen som både experter och pedagoger, vilket uppenbarligen var attraktivt.

I de båda projekten kunde vi se att konsumtionsmakt byggdes av barnen, kunskaper, anslagen tid, vuxna forskare, material i form av t.ex. ritmaterial, datorprogram och matvaror; rum, som klassrum, kök, livsmedelsbutik, restaurang med mera. I kontrast till det ohämmade barnet som måste fostras och regleras, framträdde ett flertal olika ”matbarn” i projekten – lekande, njutande, kompetenta, utforskande, ansvarslösa, kreativa och pedagogiska matbarn.

barbro johansson gray rundBarbro Johansson – docent i etnologi och forskare på Centrum för konsumtionsvetenskap

Referenser

Anving, Terese 2008. “Man måste ligga steget före”: Måltidsarbetets planering och organisering i barnfamiljen. Department of Sociology, Lunds university. Research Report in Sociology 2008:2.

Brembeck, Helene, Johansson, Barbro, Bergström, Kerstin, Jonsson, Lena, Ossiansson, Eva, Shanahan, Helena & Hillén, Sandra 2010. Barn som medforskare av matlandskap. Del 1 Medforskning. CFK-rapport 2010:1.

Johansson, Barbro, Johanna Mäkelä, Gun Roos, Sandra Hillén, Gitte Laub Hansen, Tine Mark Jensen, Anna Huotilainen. Nordic children’s foodscapes: Images and reflections. In: Food, Culture and Society: an international journal of multidisciplinary research, vol 12, no 1 march 2009. Pp 25-52.

Johansson, Barbro & Ossiansson, Eva, 2014. Livspussel med utmaningar. Tolv svenska barnfamiljers berättelser om mat och hälsa. CFK-rapport 2014:01. Centrum för konsumtionsvetenskap, Handelshögskolan, Göteborgs universitet.J

Johansson, Barbro 2012. Doing adulthood in childhood research. Childhood. 19:1, pp 101-114.

Johansson, Barbro & Ossiansson, Eva 2012. Managing the everyday health puzzle in Swedish families with children. Food and Foodways 20 (2) pp 123-145.

Kellett, Mary 2010. Rethinking Children and Research: Attitudes in Contemporary Society. London, New York: Continuum International Publishing Group.

Lee, Nick 2005. Childhood and human value: Development, separation and separability. London: Open University Press.

Prout, Alan 2005. The future of childhood, London and New York: RoutledgeFalmer Press.

Qvortrup, Jens 1987. Introduction. Jens Qvortrup (ed.) The sociology of childhood. International Journal of Sociology.  Fall 1987. Vol. 17, No. 3.

Sellerberg, Ann-Mari 2008. En het potatis: Om mat och måltider i barn- och tonårsfamiljer. Department of Sociology, Lunds university. Research Report in Sociology 2008:3

 

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *