År 2050 är vi alla gigare? Karriärjobbens död och gig-ekonomins betydelse för framtidens medelklass

Redan för mer än tjugo år sedan förkunnade amerikanska forskare karriärjobbens död. Med karriärjobb menades sådana jobb där man stannade länge hos en arbetsgivare. I utbyte mot lojalitet och uthållighet kunde man sedan förvänta sig att klättra på företagsstegen.

Arbetsforskare visade hur anställningar blev allt mindre stabila. Folk som ville göra karriär var tvungna att i större grad förlita sig på att navigera arbetsmarknaden för att förflytta sig framåt-uppåt. Bli sin egen karriärcoach, så att säga. (Anledningen till denna stora förändring är komplex, och skulle behöva ett eget blogginlägg. Men i stora drag beror den på tekniska och ekonomiska förändringar som gick hand i hand med en alltmer marknadsliberal arbetsmarknadspolitik.)

Foodorabuden har blivit ett stående inslag i stadsbilden

Snabbspola så fram till 2010-talet. Digitaliseringen har intensifierats. Jobb-plattformar skapar en nygammal sorts arbete där gigande daglönare levererar mikro-tjänster till konsumenter och företag. Foodorabuden har blivit ett stående inslag i stadsbilden i form av rosa streck som svischar förbi på cykelbanorna.
Andra gig-jobb är mindre synliga. Alla är de dock del i det nya fenomenet gig-ekonomin.
Tidigt sågs gig-ekonomins utveckling ofta som en del av en större delningsekonomi.
Här fanns det möjlighet för både miljömässig och social hållbarhet, med grogrund för nya arbetstillfällen och sociala innovationer.
Snart förbyttes dock dessa optimistiska framtidsscenarier till mer dystopiska sådana.
Med framväxten av exploaterande arbetsvillkor och en ny tjänstebefolkad underklass, så har även gig-ekonomin börjat framträda i ett mindre rosenrött ljus.
Hur gig-jobben kommer att utveckla sig när det gäller mikro-tjänster är en brännande fråga där ”juryn fortfarande är ute”, som man säger i Amerika.

”Med framväxten av exploaterande arbetsvillkor och en ny tjänstebefolkad underklass, så har även gig-ekonomin börjat framträda i ett mindre rosenrött ljus”

I den allmänna debatten om gig-ekonomin är det dock en grupp som ofta hamnar i skymundan.
Denna grupp är alla de högutbildade gigare som istället för att ha tillsvidareanställningar som tjänstemän eller experter skaffar egen firma och konsultar sig fram på arbetsmarknaden. Dessa gigare har blivit ”a company of one” som amerikanska sociologen Carrie M. Lane kallar det.
Den mer formella benämningen för dessa människor, som ofta är högutbildade och gör gig där de utvecklar och producerar komplexa tjänster i nära samarbete med sina kunder, är iPros. IPro står för Independent Professional. En iPro är alltså en person som jobbar i egen firma utan egna anställda. Det innebär är även ett kvalificerat arbete med kognitivt/intellektuellt fokus.
Klassiska exempel är IT- och systemutvecklare; människor inom kreativa branscher såsom frilansjournalister, översättare och redaktörer. Det handlar även om en växande skara som jobbar med marknadsföring, sociala medier, och försäljning åt sina kunder.

iPros – en växande grupp?

Hur många är då dessa iPros?

Det är notoriskt svårt att få fram statistik. Främst på grund av att statistiken bygger på gamla traditionella klassificeringar av fast anställda. Samtidigt blir arbetsmarknaden mer och mer rörlig (och rörig!) med människor som kombinerar anställning och gigande i olika konstellationer och över tid.

Det vi vet är att inom EU så uppskattas att cirka tre till fyra procent av den totala arbetskraften jobbar heltid som iPro. Vidare vet vi att cirka tio procent av alla som jobbar heltid i tjänstemannayrken är iPros.
Samtidigt pekar prognoserna på att denna grupp växer.
En amerikansk rapport menar att år 2030 så kommer hälften av alla yrkesarbetande i USA jobba i egen regi som ”self-employed”.
Självklart är arbetsmarknaden i USA på många sätt är olik den i Sverige, och utvecklingen i Sverige behöver inte nödvändigtvis följa den i USA. Men man bör ändå vara nyfiken på denna utveckling och vad detta kan komma att betyda för framtidens medelklassjobb med tillhörande karriärer.

Nytt forskningsprojekt undersöker gig-ekonomins konsekvenser

Och jag är just detta – nyfiken!

I ett forskningsprojekt om rörlighet, val och flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden så undersöker jag tillsammans med några kollegor hur arbetsmönstren för flexibelt arbete ser ut i Sverige. Vi studerar även hur saker som val och karriär utspelar sig för iPros.
Baserat på tidigare forskning så är redan en del om förutsättningarna för professionellt gigande känt.

För det första så vet vi att det både finns fördelar och nackdelar med den här sortens arbetsform. Vi vet även att dessa för- och nackdelar förstärks beroende på om du tillhör de som vinner eller förlorar på gig-marknaden.
Och eftersom professionellt gigande utspelar sig just på en marknad där gigarna varje dag säljer sina tjänster (utan det skydd som arbetsgivande organisationer eller kollektivavtal traditionellt erbjuder anställda arbetstagare), så är det också marknaden som dikterar utfallet.
Alltså är det marknaden som bestämmer vilka som blir vinnare och förlorare.
Det innebär att en klassisk ekonomisk sanning gällande marknader blir än mer sann för marknadsdrivet gig-arbete: utbud och efterfrågan är A och O!

Vinnare och förlorare i gig-ekonomin

Tillhör man således en av de gigare som besitter kompetenser som det är hög efterfrågan på och som få personer besitter, så har man större möjligheter att välja uppdrag som intresserar en. Det finns då även utrymme att ta ordentligt betalt för sina tjänster.
Har man däremot inte de kunskaper som efterfrågas, eller tillhör en yrkesgrupp som det finns ett stort överskott på, så får man det svårare. Gig-arbetsmarknaden förstärker alltså tendenser som redan finns på den reguljära arbetsmarknaden. Därmed förstorar gig-ekonomin skillnaden mellan vinnare och förlorare. På gig-marknaden finns inte den skyddsmekanism mot lönedumpning i form av kollektivavtal som anställda har. Arvodena för gig-arbete är således helt reglerade av utbud och efterfrågans-principer.

Diametralt olika utfall när det gäller ekonomisk och social trygghet

Detta betyder att en person som är hett eftertraktad på arbetsmarknaden kan välja att lämna en anställning för att få jobba med roliga uppgifter. Hen kan därmed styra över sin arbetstid och samtidigt fakturera ordentligt för sina tjänster.
För dessa vinnare på gigmarknaden finns alltså vad forskningen kallar en ”pull”-faktor, det vill säga något som drar in personer i professionellt gig-arbete.
För de som däremot blir professionella gigare för att de inte får eller har möjlighet att ta en anställning, finns den motsatta ”push”-faktorn. Det handlar då om något som knuffar ut personen i gigande.
Professionellt gigande är således något som både en priviligierad elit och de som inte har något annat val kan ägna sig åt. Utfallen blir även diametralt olika när det gäller ekonomisk och social trygghet.

”Hur kan man skapa anständiga medelklassjobb i en framtid när allt fler spås giga?”

Maria Norbäck

Vi vet alltså att marknadsmedierat arbete såsom gig-arbete tenderar att förstärka vinnar- och förlorar-mönster överlag på arbetsmarknaden.

Det vi dock behöver mer kunskap om är hur enskilda individers karriärs- och livs-faser påverkar individers gigande. Finns det vissa faser i livet och i karriären som verkar passa bättre för gigande än andra?
Ett annat område som vi behöver kunskap om är hur gigare kan skapa en så god arbetstrygghet som möjligt. Dessutom vilka strategier de kan använda för att skapa en progressiv karriärsutveckling över tid som gigare.

Kopplat till frågor om jämlikhet och anständiga arbetsvillkor

De här frågorna är viktiga att få svar på då gigarbete hör ihop med en övergripande utveckling av otryggare arbeten och en ökande polarisering inom arbetsmarknaden.

I USA har utvecklingen gått ännu längre. Där pratar man nu om medelklassjobbens död och om hur en krympande medelklass skapar utmaningar för demokratin och samhällskontraktet. I allt större grad börjar medelklassjobbens död och de ökade ekonomiska klyftorna också kopplas ihop med växande politisk polarisering och politisk populism.

Det som alltså på ytan kan tyckas vara en marginell fråga – karriärjobbens död och ökat professionellt gig-arbete – går därför att koppla till den större frågan om jämlikhet och anständiga arbetsvillkor.

Hur kan man skapa anständiga medelklassjobb i en framtid när allt fler spås giga?

För även om det stämmer, som Karl-Bertil Jonsson sa: ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilket samhället vilar”, så måste det också erbjudas möjligheter för dessa samhällsbärare att utföra sina arbeten väl, under ordnade och anständiga omständigheter. 

Vidare läsning:

  • Cappelli, P. (1999). Career jobs are dead. California management review, 42(1), 146-167.
  • Kalleberg, A. L., & Vallas, S. P. (2018). Probing precarious work: Theory, research, and politics. Research in the Sociology of Work, 31(1), 1-30.
  • Lane, C. M. (2011). A company of one. Cornell University Press.
  • McKinsey (2016) Independent work: Choice, necessity, and the gig economy.
  • Upwork (2019), Freelancing in America.  https://www.slideshare.net/upwork/freelancing-in-america-2019/1

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *