Magnus Jansson, forskare i psykologi, Gothenburg Research Institute

AP-fonderna ett verktyg för samhällsförändring?

Den demografiska utvecklingen pressar de allmänna pensionsfonderna att leverera högre avkastning. Samtidigt vill politiska intressen att fonderna tar ett bredare samhällsansvar. Kritiker varnar för att detta leder till att förvaltningen politiseras och avkastningen hotas. Men finns det en motsättning mellan etik och avkastning?

Sveriges pensionärers ekonomiska trygghet påverkas i hög grad av hur väl de sex allmänna pensionsfonderna lyckas med sin förvaltning. Fyra av fonderna är så kallade buffertfonder (AP-1, AP-2, AP-3 och AP-4) med uppgift att täcka upp för skillnaden mellan de årliga inbetalningarna från löntagarna och de årliga utbetalningarna till Sveriges pensionärer. Om buffertfonderna inte förmår täcka upp för skillnaderna sänks pensionerna. Detta inträffade 2011, 2012 och 2014. Egentligen skall detta endast ske under exceptionella omständigheter. Men pensionssystemet är stressat av den demografiska utvecklingen. En utveckling som ställer högre avkastningskrav på fonderna.
Vid en översyn av AP-fondernas förvaltningsresultat initierad av den borgerliga regeringen 2011 konstaterades att endast en av fyra buffertfonder uppnådde målsättningen om en avkastning på fem procent under en 10-års period. Detta föranledde regeringen att tillsätta en utredning med uppdraget att se över hur förvaltningen skulle kunna effektiviseras. Utredningens betänkande landade på S/MP-regeringens bord i år, detta var grunden till förslaget att avskaffa AP-6. Valet att lägga ned just AP-6 var inte oväntat med hänsyn till fondens ojämna resultat och tudelade uppdrag som både riskkapitalförsörjare och pensionsfond. Beslutet att minska antalet fonder har starkt kritiserats av AP-fonderna som menar att färre fonder ökar riskerna i pensionssystemet.

I regeringens utvärdering av AP-fondernas miljö- och hållbarhetsarbete från 2008 konstaterades att det i praktiken har inneburit att fonderna har delegerat arbetet till ett gemensamt etikråd som för en så kallad ”dialog” med 10-15 bolag, det vill säga en promille av de bolag AP-fonderna investerar i.

Knappt hinner förslaget att reducera antalet fonder landa innan den miljöpartistiska finansmarknadsministern också vill utreda om regelverket skall möjliggöra för AP-fonderna att mer aktivt bidra till en grön omställning. Kritikerna hävdar att AP-fonderna därmed riskerar bli politiserade MP-fonder med oklara mandat och splittrade intressen. (Not: Efter massiv kritik mot förslaget meddelade också socialförsäkringsminister Annika Strändhäll den 10 december att förslaget om färre AP-fonder och ny AP-fondsnämnd skrotas).

Redan i de rådande riktlinjerna för AP-fonderna från 2001 finns dock angivet att fonderna skall beakta miljö och etik men detta endast om det inte negativt påverkar avkastningen. Denna skrivelse har i praktiken fått liten betydelse. I regeringens utvärdering av AP-fondernas miljö- och hållbarhetsarbete från 2008 konstaterades att det i praktiken har inneburit att fonderna har delegerat arbetet till ett gemensamt etikråd som för en så kallad ”dialog” med 10-15 bolag, det vill säga en promille av de bolag AP-fonderna investerar i. I mycket sällsynta fall kan detta efter år av fruktlös dialog leda till att man avyttrar sitt innehav. Man kan nog utan att överdriva hävda att etikarbetet så långt haft en begränsad påverkan både på företagen och avkastningen.

Hur ställer sig de framtida pensionärerna till att AP-fonderna i högre utsträckning skall styras mot etik, miljö och sociala hänsynstaganden? I en stor studie från 2012 (läs tidigare inlägg om studien) framkommer att majoriteten av de framtida pensionärerna var positiva till att även etik, miljö och sociala frågor beaktas i förvaltningen av deras pensioner. Men endast en minoritet, 12 procent, accepterade att detta skedde på bekostnad av pensionernas storlek.

Om man ser på forskningen om sambandet mellan etisk förvaltning och finansiell avkastning så finns det inga entydiga samband. I en majoritet av studierna är skillnaderna små eller obefintliga. Förmodligen är det på lång sikt ingen motsättning mellan höga avkastningskrav och etik- och miljöintresset.

Om man ser på forskningen om sambandet mellan etisk förvaltning och finansiell avkastning så finns det inga entydiga samband. I vissa studier presterar etiska fonder sämre, i andra bättre än vanliga fonder. Utfallet beror bland annat på vilken marknad man undersöker och vilka typer av metoder som fonderna använder. I en majoritet av studierna är skillnaderna små eller obefintliga. Förmodligen är det på lång sikt ingen motsättning mellan höga avkastningskrav och etik- och miljöintresset.

Studier visar att det som främst påverkar pensionsspararnas uppfattning är deras grundläggande värderingar. Personer som i högre grad har materialistiska och egoistiska värderingar är i mindre grad intresserade av att etik och miljö skall få tillåtas att påverka förvaltningen av deras pensioner medan personer med mer altruistiskt värderingar är klart mer positivt inställda. Hur man ställer sig till frågan beror också på vilken tilltro man har till att en ”etisk förvaltning” kan uppnå en god avkastning. Även tilltron till den ekonomiska vinsten av att inkludera etik och miljöhänsyn visar sig emellertid i hög grad vara påverkad av värderingar.

Framtidsutmaningen för AP-fonderna är svåra. De har att förena ökade krav från pensionsspararna på en förvaltning som tar bredare hänsyn än avkastning, med högre krav på en hög och stabil avkastning. Krav som kortsiktigt kan vara motstridiga men som på lång sikt förmodligen är mycket väl förenliga.

Magnus Jansson, forskare i psykologi, Gothenburg Research Institute

Läs mer
Läs tidigare inlägg om etiska investeringar

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *